I dag för 50 år sedan Ungern-upproret. På Budapest gator liksom runt om i landet demonstrerade man för frihet från det sovjetiska förtrycket under former som till slut blev till ett uppror mot den sovjetiska makten och dess ungerska lakejer. Det var några dagar av hopp om en ny framtid för landet längs Donau. Hade Ungern lyckats frigöra sig hade det i sin tur varit en signal till de andra länder som var fängslade bakom järnridån. Men så blev det inte. När de sovjetiska stridsvagnsförbanden rullade in i Budapest var upprorsmännen och kvinnorna chanslösa.
Tusentals dödades i hopplösa strider, tusentals fängslades och avrättades både då och senare i olika politiska rättegångar. Och tusentals ungrare flydde landet, till bland annat Sverige. Och snart var nya ungerska lakejer på plats för att företräda sovjetmaktens förtryck gentemot sina egna medborgare. Det stöd som ungrarna hade hoppats på från omvärlden fick de aldrig annat än genom fackeldemonstrationer och insamlingar runt om i Europa. Västmakterna var fullt upptagna med Suez-krisen som för Storbritannien och Frankrike blev det slutgiltiga nedstigandet från en roll som globala stormakter och för USA´s del klargjorde att inget stort kunde ske ej heller i denna del av världen utan att det hade stöd från den nya supermakten.
För Ungerns del innebar det mer än tre decenniers av stenhårt förtryck. Först in på mitten av 1980-talet blev det en liten lättnad vilket ledde till att det i Ungern kunde växa fram små källarföretag och familjeägda restauranger. Bara detta gav den tidens Ungern ett försteg framför andra länder bakom jänridån. När senare östtyska flyktingar tog sig genom Tjeckoslovakien och vidare genom den då mer eller mindre obevakade taggtråden mellan Ungern och Österrike blev det början till slutet för det sovjetiska väldet i Europa. Strax därefter föll Berlin för kommunisterna och med det en historia av 50 års förtyck. Kvar finns ett antal medlöpare från den tiden i nya socialistiska partier.
Det finns många anledningar att minnas de som vågade livet i Ungern 1956 men det finns också all anledning att minnas hur många som var beredda att svika sina landsmän och friheten. Förtrycket i Östeuropa hade inte varit möjligt utan dem precis som friheten inte hade varit möjlig utan dem som vågade stå upp för den, då och senare.