Den europeiska krisdebatten präglas av två missuppfattningar: dels att krisen är skapad av för mycket marknad och budgetanpassning, dels att det går att rätta mun efter matsäck utan att det märks. Det är inte för mycket marknadsekonomi i Grekland, Italien och Spanien utan för mycket statlig styrning, regleringar, tillståndsgivning, monopol och skråväsenden som lett utför. Det är heller inte budgetåtstramningar som lett in i krisen, utan många år med offentliga underskott som subventionerat och bevarat gammaldags strukturer.
Hade offentliga underskott varit lösningen på problemen hade vi inte haft några problem.
I stället är problemet att såväl Grekland som Spanien och Italien har levt över sina tillgångar. Genom att låna till konsumtion har BNP kunnat upprätthållas utan underliggande tillväxt. Till slut spricker det. Raset blir dubbelt. Dels går man in i en recession. Och dels kan man inte längre låna som förut. Det är därför greker, spanjorer och italienare nu får se sin levnadsstandard sjunka. Många har det tufft, men det är en logisk konsekvens av den förda politiken.
För att komma på fötter måste länderna därför följa två spår. Det första är saneringen av statsfinanserna. Varje alternativ till budgetkonsolidering innebär fortsatt ökad upplåning och fortsatt växande problem. Det andra är strukturreformer för mer arbete och företagande. Avregleringar och konkurrensutsättning ger ökad dynamik och tillväxt.
Världens största ekonomi – EU- måste bli världens största marknad. För att Europa ska bli världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsekonomin måste gamla institutioner och monopol brytas ned. Särskilt tjänstesektorn måste öppnas för konkurrens. Utveckling av kollektivtrafik, energisektorn och infrastruktur måste bygga på konkurrens och efterfrågan. Telekomsektorn måste bli en enda europeisk marknad med gränsöverskridande konkurrens. Välfärds- och utbildningssektorn måste öppnas för konkurrens och mångfald både inom och över medlemsstaternas gränser. Hyresreglering måste ersättas av konkurrens. Arbetsmarknader bör öppnas för nytillträdande och lika behandling så att det blir lätt att byta jobb.
Europeisk tillväxt och stabilitet kräver ingen fördragsändring utan reformer som ger tillväxt. Istället för uppslitande diskussioner om fördragsändringar i morgon behöver vi hålla samman och utveckla den union vi har i dag.
Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen.