En av dagens nyheter var att Marita Ulvskog med övriga socialdemokrater sa ja till EU- kommissionens ursprungliga energieffektiviseringsdirektiv. Svenska riksdagen sa i sin helhet nej till det eftersom det var så detaljreglerande och menade att detta stred mot subsidiaritetsprincipen. Det hade mindre med effektivisering att göra än med brysselitisk detaljreglering och byråkrati.
Nu visar det sig att Ulvskog ville ha det ursprungliga förslaget där det i detalj bestämdes hur man skulle spara energi, hur man skulle göra i den enskilda lägenheten, hur ofta, och hur, man skulle renovera kommunalhus i Kiruna liksom i Lissabon och Madrid. Det innebär att Ulvskog agerade emot sin egen socialdemokratiska riksdagsgrupp som liksom vi moderater ansåg att detta var ett intrång i en effektiv energieffektivisering, där medlemsstaterna är bäst skickade att besluta om detaljerna.
Mina och andras invändningar ledde till att direktivet arbetades om, och det som vi moderater röstade för respekterade medlemsstaternas rätt att bestämma. Det är bland annat detta som Ulvskog attackerar mig för idag.
Det tråkiga för Ulvskog är att hon tillsammans med Åsa Westlund ägnar en artikel åt att angripa mig och oss moderater för att vi drivit igenom förbättringar i denna lagstiftning, av det slag som Sveriges Riksdag eftersträvade inklusive den socialdemokratiska riksdagsgruppen, som är bra för miljön och som undviker rigid byråkrati. Det tog inte tre år för Ulvskog att bli en centraliserare som tror att man vet bäst i Bryssel.