I gränslandet mellan Ryssland och Europa är Ukraina ett land som under ett antal år stått och balanserat mellan det östra och det västra, mellan ryskt och europeiskt inflytande vilket också innebär ett balanserande mellan det auktoritära och det demokratiska. Ukraina har i dag båda momenten i sitt land.
Medan pressfriheten är stor väger oligarker och mystiska unioner mellan politiken, näringslivet och gamla ryska säkerhetsstrukturer tungt i det som sker i landets utveckling. Röster säljs på nätet, som Economist beskriver, samtidigt som förtroendet för politiska ledare har gått i botten. Det som nu sker i Ukraina ger också en bild av den nya tidens säkerhetspolitik.
Den handlar om inflytandepolitik, påtryckningar, utpressning och maktdemonstrationer. Vi har under de senaste åren vant oss vid att varje nyår inleds med en gaskonflikt, som handlar om Rysslands maktdemonstration genom energipolitiken. Det är en energipolitik som inte bara riktar sig mot Ukraina eller länder tidigare under sovjetiskt inflytande. Den riktar sig mot Europa som sådant och handlar om att skapa makt och närvaro. Gazproms mycket konsekventa investeringar i befintliga energiföretag och i nya gas- och oljeledningar syftar mer än något annat till att skapa ett beroende till rysk energi. Och det är en politik som påverkat både grannländer och de länder som ogärna vill drabbas av avstängningar som beror på gamla konflikter mellan tidigare Warszawapaktsmedlemmar. Gasledningen i Östersjön ska ses i detta perspektiv, med säkerhetspolitiska konsekvenser den får även i övrigt.
När Ukraina med den orangea revolutionen tog steget bort från Ryssland ledde det till en betydande reaktion i Ryssland, men också bland de intressen som i Ukraina står Ryssland nära. Gaspriser har höjts, gasleveranser har stängts av och ekonomiska intressen knytna nära de gamla strukturerna har använt ekonomiska påtryckningar och korruption i olika former. Nu i denna valrörelse ser vi hur uppluckringen lett till att väljare säljer röster, som nämns i Economistartikeln. Värre än så är att parlamentsledamöter och ledande politiker har kunnat köpas eller hotas på ett sådant sätt att det påverkat regeringsmajoriteter och politikens förutsättningar.
Så ser vi nu hur Jusjenko, den gamle revolutionshjälten har blivit de ryska intressena närstående, samtidigt som den andra ledaren av den orangea revolutionen Julia Timosjenko har vinnlagt sig om att stå nära Moskvas intressen när det gäller bland annat Krim. Och hur den tidigare med valfusk valde Januchenko nu är i ledningen för opionionsmätningarna.
Det tillhör den Europeiska unionens stora framgångar att den lyckats avvärja genom sin medlemskapsprocess motsvarande utveckling i andra tidigare central- och östeuropeiska länder som istället blivit medlemstater i EU. Det var en framgång för EU när den orangea revolutionen fick ett brett folkligt stöd genom sitt europeiska perspektiv och de förhoppningar som många knöt till Europa. Och det är ett bakslag när demokratin nu blivit så nerdekad att valets framgång och den framtida politiken beror på köpta röster, köpta parlamentariker och ledare som ingen vet hur de förhåller sig till suspekta ekonomiska intressen.
Det är ett misslyckande för EU när ett land i Europa ser ut att gå förlorat för europeiska värden. De politiska ledare som har stängt dörrar för Ukraina har ett stort ansvar för detta. Vad som kommer att hända i Ukraina vid presidentvalet i morgon, och i en andra trolig omgång, är det få som vet och kan genomskåda. Men det är inte en seger för demokrati och Europa vi ser.