Det är en dynamisk utveckling vi nu ser i Ukraina. Den ger möjligheter för ökad stabilitet och demokrati i Europa men också inbjuder mörka krafter till att försöka föra utvecklingen tillbaka. Demokratisk utveckling och suveräna staters fria val att forma sin framtid ligger inte i den ryska regimens intressen.
De ryska reaktionerna mot utvecklingen i Ukraina, att en korrupt president har fråntagits sina befogenheter av en överväldigande majoritet i parlamentet är att jämställa med en statskupp, är ett uttryck för att man försöker underkänna legitimiteten i den omvandling vi nu ser.
Ett Ukraina som återgår till sin europeiska framtid är inte ett hot mot Ryssland som därmed kommer närmare Europa och europeiskt samarbete utan mot den klick makthavare som ser demokrati och nationell självständighet som ett hot mot den egna makten.
De flesta bedömare anser det osannolikt med en rysk militär inblandning. Det finns mycket som talar för att det vore oklokt av Putin. Samtidigt har Ryssland redan en av sina största militära baser i Ukraina och kan därför, i logik med hur man ser på sina grannländer, hävda att en demokratisk utveckling i Ukraina hotar ryska säkerhetsintressen.
Det blir nu en viktig europeisk uppgift att klargöra att Ryssland förlorar mer än man kan tro sig vinna på en intervention i Ukrainas inre utveckling samtidigt som EU bör bidra till en stabil övergång till nytt styre i landet. Det kommer jag att understryka i debatten om Ukraina under den kommande veckan.