Det mest förbluffande med utländska val är att de inte följer den svenska mediakårens politiska agenda. Därför blir utvecklingen lätt överraskande och svårförenlig med den rapportering som har slagit fast hur valet borde utfalla. Det som förstärker problemet är att den stora gruppen av journalister på plats formar sin bild tillsammans med varandra.
Och det kommer att göra analyserna och förklaringarna av hur valet faktiskt gick svårare än om man hade haft en mer kritisk granskande rapportering, kritisk också till egna föreställningar.
När jag läser några av de olika kommentarerna och förmodade analyserna till det tyska valet slås jag av hur stor del av analyserna som bottnar i samtal med vänsterpolitiker i Tyskland.
Det kan vara socialdemokrater på vänsterkanten och det kan vara det gamla socialistiska enhetspartiets fortsättning och de ständigt närvarande kulturarbetarna som i tron att radikalt är vänster tillägnar sig uppfattningen att ökad statlig makt och offentliga bidrag är rebellers och avantgardets sanna livsluft, till skillnad från frihet, öppenhet, konkurrens och enskilda människors egna val. Kulturskribenten Svante Weyler formar sin bild av Tyskland genom samtal med socialdemokratiska företrädare på vänsterkanten och utan kritisk granskning blir därmed hans bild till Sverige som gjord i en vänster think tank.
Han förtränger att Tyskland på 1990-talet var Europas sjuke man, att en lång reformagenda under Schröder och sedan Merkel, ogillad av den socialdemokratiska partivänstern, gjorde Tyskland till den starkaste ekonomin med en låg och sjunkande arbetslöshet. Istället är hans tes att tyskarna har blivit det sovande folket som inte förstår sitt eget bästa, trots att de har lyckats bäst i Europa. På det viset kan han förklara ett dåligt valresultat för socialdemokrater och vänster.
Hans analys, det vill säga den som han utvecklat genom samtal med socialdemokrater, förklarar ju att vänstern borde vinna. Och det vet han och andra att den inte gör. Så därför är det det sovande folket som har gått till val idag. Någon gång kunde det vara bra att få debattörer som honom att förklara på vilket sätt det grekiska, italienska, spanska, portugisiska och franska folken har varit så mycket vaknare. Där är de sociala klyftor och de sociala problemen som följer i spåren av den utgiftspolitik betydligt större.
Men Weyler, och rätt många andra, verkar mer verka i spåren av Berthold Brechts gamla tes om att byta ut folket när demokratiska val inte går som man vill. Byt ut eller omyndigförklara dem genom att säga att de sover.