Hoppa till innehåll

Turkiet och en tid som behöver frihetens värden

Det är en tid av osäkerhet vi lever i. I går Nice. För några veckor sedan den brittiska folkomröstningen. Osäkerheten om Storbritannien och om Europas förmåga. och nu Turkiet. Rysslands aggression. Kinas växande ambitioner. Mellanösterns staters sönderfall. Och nu Turkiet.

Växande osäkerhet om vart den värld vi lever i är på väg är det allra enklaste och det allra säkraste man kan säga mot bakgrund av de pågående militärkuppen under denna kväll och natt. En osäkerhet som kommer att följa oss i många dagar. Det är osäkerheten och instabiliteten som dominerar när förtroendet för det öppna samhällets institutioner försvagas.

Den förnumstiga tron på att all oro och hot mot säkerhet i vår del av världen var över dominerade under mer än ett decennium. Men varje tid har sina osäkerheter och sina fiender mot det öppna samhället. Så även vår tid.

Militärkuppen i Turkiet illustrerar osäkerheterna på djupet. Den riktar sig mot en demokratiskt vald regering som i sin maktfullkomlighet har undergrävt just demokrati och rättsstat. Om kuppen lyckas undergrävs demokratin än mer. Om den misslyckas kommer vi få se en regering fortsätta stärka sin egen makt på demokratin och rättsstatens fortsatta bekostnad.

Rysslands krig mot Ukraina är ett uttryck för en regim som inte respekterar lag och rätt, vare sig i det egna samhället eller i internationella relationer. Ockupation och annektering som en följd av ett beslutat krig, till en del i smyg och i en annan del i öppenhet visar på hur smygande staters våldsanvändning kan vara i den tid vi lever i.

Putins krig i Ukraina har också förenats med Putins stöd till Assadregimen i Syrien. Det har varit politiskt och det har varit militärt i syfte att hindra omvärlden att reagera mot massmördande och för att med ryska stridskrafter bidra till krigföringen.

Storbritanniens väg ut ur EU kommer vare sig ge mindre byråkrati eller mer självbestämmande av det skälet att byråkratin är en följd av politiskt beslutsfattande. Suveräniteten blir inte större för att man inte längre kan påverka de gemensamma skeenden som kräver gemensamma beslut. Men den brittiska vägen ut ur EU försvagar Europa och gemenskapen av fria samhällen. Vi blir svagare ekonomiskt och vi blir svagare politiskt samtidigt som andra idéer än öppenhet och frihet vinner styrka.

Historiens skeenden följer av varandra. De kan ibland ha sina direkta samband och ibland sina indirekta samband, eller så förstärker de helt enkelt varandra.

Västvärldens oförmåga att hindra Assads massmördande i Syrien har gett flyktingvågor av historiska mått samtidigt som oviljan att reagera mot hans användning av kemiska vapen visade på att man inte förmådde hålla de röda linjer man lovat. Och det stärkte den Putin som i stället tog en roll i den syriska processen och samtidigt såg västvärldens svaghet i Syrien. Det gav ett momentum för ryskt agerande gentemot Ukraina. Oförmågan att tala om de hot som möter det europeiska samhället gav utrymme för skrönor om att EU sysslar med gurkor och jordgubbars reglering och gav syre till dem som tror att lösningen på Europas problem är att vi inte samarbetar. Oviljan att ge Turkiet, som under lång tid reformerade för att bli en del av ett europeiskt rättssamhälle, medlemsskapssperspektiv stärkte krafter som hellre såg en gammal regional roll där  reformer för demokrati och rättsstat kunde undvikas till förmån för den etablerade politiska maktens säkerhet. Romantiseringen av nationella drag på bekostnad av rättsstat och visionen om individens frihet och länders demokrati binder samman mycket av det vi nu ser ske.

Det förstärks av sammanbrotten i de många länderna i Mellersta Östern och i Nordafrika. Islamistisk extremism som vi ser i ISIS och i som fortfarande dominerar ett land som Iran både är extrem nationalism och föder den. Terrordåden i europeiska städer liksom i både Mellanöstern och i andra delar av den muslimska världen föder instabilitet och motsättningar, som de är tänkta att göra.

När rätten, friheten och demokratin i medborgarnas ögon förlorar i styrka blir det lättare för makthavare att underminera dem. De kan till och med legitimera det genom just att tala om nationella motsättningar, andras hat och terror.

Vilken väg Turkiet tar i morgon och kommande dagar är osäkert men säkert är att vare sig demokratin eller rättsstaten kommer att vara vinnare. Det är en växande instabilitet vi ser, grundad på en försvagning av demokratin och rättsstaten som samhälleliga institutioner.

Det är detta som Europas politik och Sveriges politik måste handla om. Mindre om identitetspolitik och kollektivistiska strukturer som skymmer kraven på enskilda människors frihet och rätt, som gör att kritiken mot diktaturer tystnar och som försvagar legitimiteten för fri handel till fördel för protektionism och slutna samhällen.

Turkiets väg kommer spela stor roll för Europa men än viktigare är vilken väg Europa och Europeiska unionen kommer förmå välja. Att se demokratin som idé försvagad, att se det öppna samhället som en belastning och människors frihet som opraktisk lämnar än större utrymme för de mörka krafterna. Att istället slå vakt om dessa institutioner för samhällens utveckling är det vi nu behöver. När Turkiet lämnar militärkuppens spår bör det bli för demokratin och rättsstaten. Det ställer krav på Europa men det är också vad Europa måste kräva.

Ett starkt Europa är starkt i stödet för frihetens värden. När Europa kräver respekt för gränser och för den fredsordning vi format är det friheten och demokratin som ger legitimitet. Och det är våra fria samhällen som måste vara modeller för de samhällen som rivs sönder av gamla tiders förtryckande idéer och totalitära krav.

När den fria världens institutioner försvagas är det tid att stärka dem. Det är inte det nationellt särskiljande som löser problem – hur roligt det än är att tala om det – eller som formar en grund för att möta utmaningar. Det är demokratins och frihetens värden vi måste tala om. Det är rättsstatens makt vi måste stärka. Demokratin är överlägsen, både för människors livsmöjligheter och för samhällens utveckling. Rättsstaten är en förutsättning för civiliserade samhällen och för mänsklig utveckling. Det öppna samhället har en dynamisk styrka som inga andra kan ha. Det gäller Turkiet, det gäller Europa och det gäller Ryssland liksom alla de länder som nu konflikternas tid söker sin framtid.