Det finns en paradox i vänsterns förhoppningar om devalveringar å ena sidan och motståndet mot besparingar och löneanpassning å andra sidan. Devalveringar är nämligen lägre löner och besparingar. Istället för att en utgift minskas med X % minskas värdet av valutan med X procent. Det är i princip samma sak. Skillnaden är emellertid att när man devalverar märks det inte lika tydligt som när man talar om vad man gör med lönerna och utgifterna.
Spekulationerna om att Grekland ska lämna eurosamarbetet är just nu omfattande. Inte så mycket för att någon tror att Grekland får det bättre, tvärtom skrivs ju alla skulder upp med lika mycket som en ny valuta devalverar, utan på grund av att Grekland inte kan eller vill uppfylla de krav som eurosamarbetet innebär.
När journalister och krönikörer just nu spekulerar kring att Grekland skulle lämna euron bygger det på den lite lättsinniga uppfattningen att det skulle underlätta för Grekland. Snarare kan vi med säkerhet konstatera att det blir ett än fattigare Grekland, med än större skulder, än mindre reformer och en valuta som sänker levnadsstandard.
Det är överlag intressant att notera hur blandat och paradoxalt även vänstern i Europa reagerar, från gratulationer till försäkringar om att Europa står starkt. Magdalena Andersson lyckades i morgonens P1 inta de flesta uppfattningar, från att det var spännande med Syrizas framgång, till att det berodde på att grekerna ville lämna åtstramningspolitiken, att Europa står bättre rustat för en sådan politik nu samt att det inte är säkert att den verkligen genomförs.
Verkligheten är att åtstramningspolitiken i Grekland beror den spenderpolitik man hade under decennier. Den ledde till en skuldfälla, där inkomsterna var långt mindre än vad konsumtion och lånebörda krävde. Det finns ingen snabbare politik in i drakoniska åtstramningar än att spendera mer än vad man har. Och det är detta som Syriza lovar att göra, att på nytt spendera mer än vad man har. Skillnaden mot förr är att det inte finns så många hugade långivare, inte minst eftersom tanken är att tidigare långivare ska efterskänka dem.
En nu spenderpolitik rakt in i en ny skuldkollaps kommer förvärra allt i Grekland, inte minst det faktum att man nu har fått en strukturell balans i de offentliga finanserna, eftersom det inte finns några överblivna pengar och väntar på att finansiera höjda löner, höjda bidrag och höjda pensioner. Det kan hända att Greklands betydelse för Europas ekonomi är mindre i dag än för 2008 och 2009 men en ny kollaps i Grekland kommer försvåra en återhämtning i Europa. Så klar borde Magdalena Andersson ha varit om vänsterns ekonomiska politik.