Hoppa till innehåll

Transnationella listor är ett fundamentalt felslut – artikel i Altinget

  • av

Europaparlamentet och medlemsstaterna röstar nu om hur de 73 brittiska platserna i parlamentet ska hanteras efter Storbritanniens utträde ur EU. En linje som drivs av federalister och stora länder är att införa transnationella listor med kandidater utsedda av de europeiska partierna istället för de nationella partierna. En sådan lista bygger på ett fundamentalt felslut om vad som bygger Europa starkt.

Längre avstånd

I en tid då många upplever att avståndet mellan väljare och valda redan är för långt försöker man göra avståndet längre genom att en grupp folkvalda ska ha EU som uppdragsgivare snarare än Europas medborgare. Idén om transnationella listor är vare sig europeisk eller demokratisk utan bara elitistisk och centralistisk. Dessa kandidater reflekterar EU:s strukturer mer än Europas väljare och valkretsar.

Utan valkretsar upphävs relationen mellan väljare och valda och vi får ledamöter utan förankring. Det riskerar att leda till fler ledamöter från de stora länderna och det riskerar att gynna extrema krafter som inte behöver ta ansvar för sin politik.

För svensk del skulle vi gå miste om det nya mandatet som har förhandlats fram. Det förslag som nu ska beslutas om i parlamentet innebär att länder som är underrepresenterade får fler mandat samtidigt som mellanstora länder, bland annat Sverige, ges ökad tyngd. Samtidigt skulle resterande brittiska platser försvinna, vilket möjliggör nya platser vid en kommande utvidgning av EU.

EU är inte bara institutionerna i Bryssel

I grunden handlar debatten om de transnationella listorna om synen på EU:s fortsatta fördjupning och utvidgning. De vilar på illusionen att något är mer europeiskt bara för att det görs på gemensam europeisk nivå än om det görs i Europa. Man glömmer att Europa inte bara är institutionerna i Bryssel, utan handeln över gränserna, den fria rörligheten, den gemensamma telekommarknaden och människorna i Europas länder, regioner och glesbygder.

Det är dags att Sverige blir en mer aktiv röst i debatten om Europas framtid. Vi kan inte likställa att vara Europavän med att man ska säga ja till alla beslut i Bryssel, men vi kan inte heller leva i tron att Europa kan klara sina utmaningar utan att möta dem gemensamt. EU:s långvariga framgång bygger på en sund pragmatism, en visionär tro på Europas gemenskap och en insikt i att gemensamma utmaningar kräver gemensamma lösningar.

Stärk den gemensamma förmågan

Vi bör säkerställa medlemsländernas nationella finansiella kapacitet och öppna upp den inre marknaden för ökad konkurrens liksom utveckla den digitala marknaden. Vi bör fördjupa den gemensamma säkerhetspolitiken och utrikespolitiken genom handelspolitik, biståndspolitik, grannskapspolitik och utvidgningspolitik som bygger Europa starkt. Vi bör utveckla samarbetet kring kampen mot gränsöverskridande brottslighet. I välfärdspolitiken behövs färre regleringar, men bredare insatser för den inre marknaden som leder till en ökad välståndsutveckling.

Ett utvecklat och fördjupat Europasamarbete måste syfta till att stärka vår gemensamma förmåga där den kritiskt utmanas och värna balansen mellan små och stora stater utan tron att allt ska lösas på EU-nivå, vilket de transnationella listorna går emot. Väljarna måste få välja sina företrädare och hålla dem till svars för sitt arbete för ett bättre Europa.