Så fick Maltas kandidat till EU-kommissionen Tonio Borg en stor majoritet när parlamentet röstade om att godkänna hans kandidatur. Debatten om honom har varit både saklig och prövande som den ska vara men också stormig och demoniserande. Några har frågat sig om han med sin erfarenhet och sin bakgrund har kompetensen och lämpligheten, andra om hans värderingar baserade på hans katolska tro är acceptabla för en ledande post i EU.
Den seriösa och prövande debatten fick för många sina besked under utfrågningen. Fördömandena på grund av hans värderingar verkar däremot inte ta slut. Det förvånar och stör mig. Jag delar inte hans syn på familjepolitik och aborter men det är heller inte frågor vare sig för EU att besluta om eller något som han kommer att ansvara för. Det faktum att han har andra värderingar och en annan syn på familjepolitik och aborter är inte skäl att framställa honom, eller någon annan, som ett urtidsmonster som inte hör hemma i Europa.
Det skulle inte accepteras i den svenska debatten att personer med andra värderingar och en annan bakgrund inte hör hemma i det svenska samhället och att de på grund av sina värderingar inte ska få ta på sig ledande poster i det offentliga livet. Vi har alla en hemhörighet både i det svenska samhället och i Europa. Katoliker är liksom protestanter en del av dagens Europa och hör liksom judar, muslimer, och andra trosåskådningar, hemma i det öppna samhälle som vi vill ha både i Sverige och i Europa. Tanken på att de personliga värderingarna och den religiösa tron ska diskrimineras är udda, inte minst med tanke på att katoliker utgör en majoritet i EU, även om nu några ogillar detta.
Tanken att personer med katolsk övertygelse i sociala, etiska och familjepolitiska frågor inte ska få ta på sig ledande befattningar i EU påminner om gamla tiders syn; katoliker fick in i modern tid inte vara lärare i den svenska skolan. De som nu vill diskriminera Borg för hans tro och för att han inte tycker som de, eller som jag, om aborter, för mycket långt om vi tänker oss att motsvarande skulle gälla i svenskt samhällsliv. Att personer med katolsk tro inte ska få ha ledande uppfattningar, att en annan syn på aborter stänger dörren för det svenska samhället. Att man med värderingar som har sin rot i ett annat land inte hör hemma i Sverige, eller som det nu sagts, i Europa.
Det finns inget utrymme för någon att föra politik eller stå för en syn som står i konflikt med mänskliga fri- och rättigheter. För min del är det enskilda landet som väljer sin kommissionär, för att godkännas av parlamentet. Som ett uttryck för den principen och som ett uttryck för att Europa är öppet för alla var dagens beslut viktigt. De som anser att de andra, som inte tycker som vi, inte hör hemma i dagens Europa får försöka sig på att formulera samma budskap i svensk samhällsdebatt. De kommer att bli förskräckta när de hör vad de säger.
