EU-kommissionen vill införa en skatt på finansiella transaktioner, en så kallad Tobinskatt. Men det skulle skada Europas tillväxt- och konkurrensmöjligheter, anser Gunnar Hökmark, ledamot av Europaparlamentet.
Vad förslaget går ut på är att en transaktion med finansiella instrument, dels med aktier och obligationer och dels med derivat, ska beskattas med 0,1 respektive 0,01 procent av dess marknadsvärde. Skatten ska tas ut om den utförs av minst en finansiell institution som är baserad i EU. Om transaktionen sker mellan två finansiella institutioner ska båda beskattas och eftersom de flesta transaktioner sker just mellan banker och mäklare är skatten i praktiken 0,2 respektive 0,02 procent.
Den här skatten skulle få många negativa effekter om den infördes. För det första skulle dess inverkan på Europas tillväxtförmåga och konkurrenskraft väsentligen försämras eftersom skatten kommer att göra kapitalanskaffning dyrare och finansiella marknader mindre likvida. I Kommissionens egna beräkningar slås det fast att transaktionsskatten, om den införs på det sätt som de nu föreslagit, långsiktigt kommer att minska Europas BNP med en halv procent. I en tid då det Europa behöver mer än något annat är just mer tillväxt är det svårt att tänka sig ett sämre förslag.
För det andra skulle transaktionsskatten få samma effekt som den svenska så kallade ”valpskatten” fick då den var i kraft 1986-91. Den drev ut stora delar av handeln med finansiella instrument från Stockholm till London och inbringade därför bara en bråkdel av de intäkter staten hade räknat med. De svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet, som aktivt drivit på för att denna skatt ska införas, hävdar ofta att man inte kan jämföra den nu föreslagna transaktionsskatten med just valpskatten därför att de är för olika till sina konstruktioner. Socialdemokraterna är dock ganska ensamma om den bedömningen. Exempelvis hänvisade den avgående ECB-chefen Jean-Claude Trichet till det svenska exemplet när han i Europaparlamentet den 4 oktober förklarade varför skatten inte kan införas unilateralt i EU: ”Vi har det svenska prejudikatet, som är olyckligt. En finansiell transaktionsskatt bara i Europa skulle inte gå i rätt riktning.” I ett avseende har socialdemokraterna dock rätt i att det finns en skillnad: idag är finansmarkanden än mer global och lättrörlig. Därmed blir det ännu svårare att ensidigt införa skatten idag.
Kommissionen räknar också själv med att så mycket som 90 procent av derivathandeln kommer att flytta från Europa om skatten införs. Det är instrument som dagligen används av en lång rad svenska industriföretag för att valutasäkra gränsöverskridande affärer, hantera ränterisker och optimera sin likviditet. För ett exportberoende land som Sverige skulle en sådan försämring av de finansiella marknaderna få långtgående kostnadskonsekvenser och inte minst för de små- och medelstora företagen.
Trots en sådan omfattande handelsflykt räknar Kommissionen med att transaktionsskatten årligen ska dra in 57 miljarder euro. När den presenterades första gången i somras var siffran 37 miljarder och flera av dess förespråkare talar om så mycket som 200 miljarder. Så även om den procentuellt kan framstå som marginell rör den stora belopp som till syvende og sist ska betalas, och liksom elskatter främst drabbar villaägare kommer transaktionsskatten att drabba konsumenter och pensionssparare genom högre avgifter och lägre avkastning på sparkapital.
En tredje aspekt av transaktionsskatten är att den helt eller delvis är avsedd att finansiera EU:s budget. Den uppgår idag till cirka 140 miljarder euro och av siffrorna ovan framgår det därför att det är en stor andel det skulle röra sig om. Kommissionen har vidare, aktivt påhejad av bland andra de svenska socialdemokraterna i Europaparlamentet, föreslagit att EU:s budget ska öka med närmare sex procent. Det är helt fel väg att gå, inte minst i tider av djup skuldproblematik och omfattande finanspolitiska åtstramningar över hela Europa. EU måste istället lära sig att prioritera och skära ned på sådant som jordbrukssubventioner och regionalstöd för att satsa på det som ger tillväxt och konkurrenskraft, såsom forskning och utveckling. Att i det läget införa nya skatter för att kunna öka budgeten är direkt kontraproduktivt.
Det Europa behöver mer än något annat just nu är tillväxt och att då införa en skatt som bevisligen skulle ge lägre tillväxt är kan inte vara rätt väg.
Gunnar Hökmark
Ledamot av Europaparlamentet och viceordförande för dess största partigrupp EPP