Under dagen har jag förhandlat med en italienare i frågan om internationell teleroaming och prisreglering, via italienska vilket har sina sidor, fått besked från en fransk kollega efter en debatt i plenum om Airbus, med sitt viktigaste säte i Toulouse, att om vänstern vinner valet i Frankrike så överväger hon politisk asyl, vilket kanske inte var så allvarligt menat men mer som ett uttryck för trötthet på den politiska interventionism som präglar fransk ekonomi.
I övrigt har dagen handlat om transportfrågor, med möte med företrädare för Volvo, ett lunchmöte om minskade utsläpp och effektiva transporter, som för övrigt också påminde mig om att vi som svenskar har all anledning att känna stolthet över svenskt näringsliv som återkommande finns med i de stora sammanhangen.
Den tidiga morgonen handlade om fördragsprocessen vilket i sin tur ledde till diskussion om det franska presidentvalet, där den tredje mannen, Francois Bayrouth nu seglar upp som en allt starkare kandidat.
Det vore inte bra, han ogillar mig skarpt efter att jag i mitten av 1990-tal,et nekade honom att vi skulle utöka EPP´s presidium en gång i tiden bara för att han skulle bli vice president när EPP-kongressen sammanträde i hans hemstad Tolouse. ”Time is long, mister Hökmark!” sa han då.
Och nu verkar han komma fram till den långa tiden. Det kan inte vara bra att ha en ovän som Frankrikes president. Men mycket talar å andra sidan för att han förblir den tredje mannen.