De senaste årens ekonomiska kris har förändrat den politiska agendan. För det första ser vi bara krisen, och glömmer våra framgångar, för det andra fokuserar politiken bara på att komma ut ur krisen, och inte på hur vi ska kunna göra Europa till den mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomin i världen.
Därmed tenderar vi att gräva oss djupare ner i krisen snarare än att föra en politik som leder ut ur den. Politiska åtgärder som mer handlar om att hantera den ekonomiska krisens akuta konsekvenser kommer definitionsmässigt att leda till en politik som hanterar konsekvenser istället för reformer som ger konkurrenskraft och en långsiktig tillväxt.
Vi ser detta faktum bara genom det faktum att vi låter södra Europas kris ge den samlade bilden av Europas ekonomiska läge. Då glömmer vi bort att vi i Europa har, trots krisen och trots att vi måste anpassa oss till våra verkliga förutsättningar, ett världsledande välstånd och en lång rad av världens mest konkurrenskraftiga företag. Det är bara det att vi inte har tillräckligt mycket av detta för att vi ska orka bära med de offentliga utgifter och den standard som vi tagit för givna.
Kring Östersjön har vi i Europa ett kluster av några av världens mest konkurrenskraftiga länder. Ser vi till Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Polen och de baltiska staterna är det stabila och innovationsmässigt ledande Sverige omgivet av en ekonomiskt stimulerande miljö. Här ligger man långt framme i forskning, kunskapsindustri, IT, och medicinsk forskning liksom när det gäller avancerad verkstadsindustri. Ledande tjänsteföretag och en hög grad av integration präglar inte minst de nordiska länderna och de baltiska.
Lägger vi till Östersjön även Holland (som ligger nära intill!) så förstärks bilden än mer. Och den geografiska bilden ger en annan bild av dagens Europa än när vi bara ser krisekonomierna som bilden av Europa i dag.
Vi kan till detta lägga att de brittiska och irländska ekonomierna har en betydande tillväxtkraft. I Spanien och i Portugal har det genomförts och genomförs det reformer som snabbt har förändrat bytesbalans och som nu ger en gradvis växande konkurrenskraft.
Inget av detta reducerar allvaret av de problem som Europa har. Här finns alltför många ekonomier med betydande underskott i offentliga finanser och i bytesbalanser. Här finns en ambition och en önskan om välfärd som inte svarar mot ambitionerna vad gäller konkurrenskraft och stabila offentliga finanser. Men i den mer positiva bilden ser vi däremot inte bara en möjlighet utan också en väg ut ur krisen.
Strukturella reformer som har gett ökat utrymme för företagande och konkurrens har lyft ekonomier i kris.
Reformer för kostnadsanpassning har gett stagnerade ekonomier tillväxtkraften tillbaka.
Budgetpolitiska anpassningar har minskat överskott och gett en bättre prioritering av offentliga utgifter. Sänkta skatter för företagande, investeringar och arbete.
Reformer som gett ökad integration har gett regionen ökad konkurrens och attraktion för investeringar.
Forskningssatsningar har lett till olika framväxande kunskapskluster med tillhörande industriell utveckling.
Satsningar och utrymme för nytt företagande har gett nytt företagande och en företagande miljö som gynnat både små och stora företag.
Detta är en del av dagens Europa men också det som ger oss möjligheter för morgondagens. Det finns här viktiga mönster att se och dra konsekvenser av.
Det är kring forskningskluster som tillväxten är som kraftigast. Avancerad infrastruktur för transporter är avgörande för att tillväxten blir uthållig. Till det kan man tillägga att kunskapssamhällets egen infrastruktur i form av höga kapaciteter för Internet, bredband och tjänsteekonomin i sig själv stimulerar entreprenörskap.
Det senare är viktigt eftersom ingen av dessa tre förutsättningar räcker till om vi inte har entreprenörskapet och viljan till företagande.
Så hur gör vi då om vi inte bara ska nöja oss med att komma ut ur krisen utan också ha ambitionen att ta plats som världens ledande ekonomi?
Redan i dag är Europeiska Unionen världens största ekonomi, större än den amerikanska och långt större än den kinesiska. Det är bara det att vi inte har världens största marknad. Det går snabbare och lättare att lansera nya innovationer och nya generationer av avancerade produkter i USA, eller snart i Kina, men där Europa är alltför fragmenterat.
Det är mot den här bakgrunden som den inre marknaden och reformer för att göra den komplett är avgörande. Det gäller framförallt tjänstesektorn, energimarknader, telekom och transporter.
Tjänstesektorn motsvarar mer än 60% av den europeiska ekonomin, och dess mer avancerade delar växer just inom det vi kallar tjänstesektorn. Vi måste riva alla de hinder som fortfarande finns för den inre marknaden.
Det gäller särskilt vad gäller den digitala ekonomin. Det kräver en stor big bang för att göra telekom till en enda gemensam marknad istället för dagens 28 olika marknader. Det finns få reformer som binder samman vår ekonomi med 500 miljoner konsumenter så starkt som ett ledarskap genom en gemensam marknad med bäst kapacitet och bäst hastigheter för Internet, utan roaming utan på europeisk bas och med europeiska operatörer och tjänster.
Här ser jag det stora reformområdet där syftet bör vara att göra så att morgondagens Google, Yahoo och Apples växer fram i Europa.
Men den digitala kunskapsekonomin behöver också ledande kunskapscentra som utvecklar kunskap, sprider kunskap och kan ta till sig kunskap. Vi måste förändra både EU-budget och nationella budgetar för att säkerställa att Europa kan vara en ledande del av världen när det gäller avancerad forskning, med alla de nya produkter, tjänster och företag det kan ge och med den attraktion för nya investeringar det innebär.
Tillväxt utan handel är inte möjlig och handel utan transporter är heller inte möjlig. Därför måste vi också ha fokus på den fysiska infrastruktur som binder samman våra samhällen och ekonomier över hela Europa och bidrar till att göra oss till en marknad. Konkurrens och innovationer inom järnvägen som skapar nya och mer konkurrenskraftiga lösningar. Europeiska nätverk av vägar, räls och sjövägar som binder samman regioner som tidigare varit åtskilda. En utveckling av våra hamnar.
Den nya digitala ekonomin kräver både kunskapssamhälle och en modern transportekonomi. Och vi kan göra allt detta om vi lyfter blicken från krisens akuta problem till vår gemensamma förmåga i framtiden. Kan vi handla med världen med vår gemensamma marknad som centrum i den globala ekonomins många företag kommer vi bli ledande.
Gunnar HökmarkLedamot av Euroapparlamentet och vice ordförande för dess största partigrupp, EPP