Miljöpartiets kongress har definierat om inte bara Miljöpartiet utan också mönstret i den svenska politiken. Från att tidigare ha varit en politisk kraft i det rödgröna blocket men också i mitten har man i helgen tagit steget in i mitten av vänstern. Kortare arbetsvecka innebär att man hellre vill vila ur krisen än att jobba Sverige ur den. Kraven på att välfärdsföretag inte ska dela ut vinst innebär att man gör sällskap med Vänsterpartiet i kampen mot företagande.
Det är precis denna verklighetsflykt som präglat partierna på vänsterkanten i decennier. Mot företagande och vinst och för löften om att man ska kunna jobba mindre utan att välfärden påverkas bara för att politiker bestämmer att det inte ska påverka.
I själva verket vill Mp gå till val på att vi ska ha mindre välstånd och mindre valfrihet i välfärden. Det handlar inte om omsorg om vare sig miljö eller natur utan om verklighetsflykt. De nya språkrören räckte inte till när de ville föra ut Mp ur 1980-talets föreställningsvärld. Nu är Mp tillbaka där man började. På vänsterkanten utan kontakt med verkligheten.