I helgen samlades Vänsterpartiet till kongress, ett parti som präglas av interna strider och ett brutalt förflutet till vänster om demokratin, men som ändå tillåts ha inflytande i den svenska regeringen. Låt oss inte glömma vänsterns historia och att den politik som dåtidens vänster drev och det stöd som gavs till kommunistiska diktaturer på många vis är densamma i dag.
Vänsterpartiets fientliga inställning mot det fria företagandet märks inte minst i välfärdsdebatten där man hellre motarbetar fungerande skolor än förbättrar de skolor som inte håller måttet. Det grundar sig i en tanke om att fritt förtagande står bortom den politiska kontroll som förespråkas av socialister och där företagen ses som parasiter i samhället. Det gäller i den nationella politiken såväl som i kommunerna och i Skåneregionen, där Vänsterpartiet lokalt försöker motarbeta fungerande privata aktörer inom vården. En så kallad demokratiskt styrd vård rimmar väl med socialistiska tankar om gemensamt ägande.
När Vänsterpartiet formulerar sin politik måste den ses utifrån den grundläggande samhällssyn som partiet utgår från. Den som har lett Vänsterpartiet till att hylla planekonomi och dess företrädare som Syriza i Grekland liksom den nuvarande regimen i Venezuela som hyllats för påstådda valframgångar.
I varje tid har Vänsterpartiet funnit allierade som använts som exempel för att det socialistiska samhällets framtid är kommen. Då var det Sovjetunionen. Därefter Kuba och Nordkorea. Ständigt har vänstern hyllat dem som vill avskaffa det privata ägandet och det fria företagandet till förmån för planekonomin. Att samma rörelser också har varit diktaturer med total avsaknad av respekt för mänskliga fri- och rättigheter och med en ekonomisk politik som lett till svält och förtryck har setts som sekundärt. Det är uppfattningar som inte enbart tillhör historien utan som dagens ledarskap entusiastiskt stödde.
Men Vänsterpartiet är inte bara ett hot mot det fria och öppna samhällets grundläggande principer utan också mot svensk säkerhet. I likhet med ett annat extremt parti i svensk politik, Sverigedemokraterna, har Vänsterpartiet gjort den ryska politiken till sin och sprungit den ryska regimens ärenden. Den kritik som framförts av Vänsterpartiet om svenska försvarsövningar, samtidigt som man varit tyst om de ryska militära övningarna för angrepp mot Sverige, är direkta ekon från Kreml.
Vänsterpartiet är inte, och har inte heller historiskt varit, ett parti som alla andra. Det ter sig uppenbart i Europa där vänstern samlar kommunister och vänsterpopulister som också visat sin lojalitet till Putins regim. Det framgår likväl i Sverige där Vänsterpartiet aldrig missar ett tillfälle att slå ner på det öppna samhället med fritt företagande och fri handel. Socialdemokraterna borde markera gentemot detta antidemokratiska parti – inte ge dem mer inflytande i regeringens förhandlingar.