Med förbjudet nervgift, av allt att döma från militärt laboratorium, har någon genomfört en terrorattack på brittisk mark. Någon kan rimligtvis inte vara någon annan än den ryska regimen som ville slå till i ett annat land mot en tidigare avhoppad underrättelseagent. Terrorattacken har uppenbarligen fått en omfattande spridning och lett till inkallelse inte bara om ett omfattande antal poliser utan även militär utbildad i hur man skyddar sig kemiska vapen. Attacken i Storbritannien har tydliga paralleller till mordet av en annan rysk agent, Litvinenko, som mördades genom att exponeras för det radioaktiva Polonium. Den rättsliga undersökningen då ledde direkt och klart till Kreml och det skulle förvåna om inte samma gäller nu.
Detta ska ses mot bakgrund av Rysslands krigföring i Ukraina, stödet till Assad och deltagandet i kriget i Syrien, där även där kemiska vapen mot civilbefolkning har använts. Och desinformationsaktiviteter och cyberattacker över hela Europa och världen i övrigt. Det amerikanska samhället våndas nu inför de motsättningar ryska desinformationsaktiviteter har skapat. Ryssland attackerar nu sitt grannskap och sin omvärld, utan hänsyn till lagar och rätt, utan hänsyn till människoliv. Det är förunderligt att den svenska försvarsdebatten fortfarande sitter fast i sömnigt uppvaknandet efter ett drygt decennium av försummelser.
Och i Europaparlamentet kommer vi i veckan diskutera det handelskrig Trump säger sig vilja inleda genom tullar på aluminium och stål. Det kommer att drabba amerikansk industri och den fria världens rättsordning. Upplöses förtroendet för internationella handelsavtal och en gemensam rättsordning blir vinnarna vare sig människorna eller den fria världens länder. Trump bör inte få det stora handelskrig han tror sig vara vinnare av, trots att just den protektionism han nu förespråkar genom historien har gett USA arbetslöshet och nedgång. Bättre vore om han sa ja till att åter förhandla om det transatlantiska investerings- och handelsavtalet.
Det är i sin tur det avtal som en stor del av vänstern har varit emot av samma skäl som Trump gjorde att han la förhandlingarna åt sidan. I skenet av Trumps handelskrig, och de konsekvenser som följer av ett sådant, är det anmärkningsvärt hur tysta frihandelns fiender är. Det är som om det välstånd och de segrar över mänsklig fattigdom som följt av globaliseringen aldrig bet men däremot så gjorde Trumps retorik om handel det. Den avslöjar nämligen de förluster som vi alla drabbas av när den fria handeln drabbas.
I Strasbourg kommer vi denna vecka få tillfälle till att diskutera det mesta av detta plus en lång rad andra ärenden om lagstiftning. Bland annat kommer vi moderater att rösta nej till ett krav på gemensamma bolagsskattebaser som innebär ett intrång i den nationella kompetensen för skatter. Det blir intressant att se hur svenska socialdemokrater gör i den frågan. Vidare kommer vi ta ställning till förslag om en ny långtidsbudget som saknar de prioriteringar som måste göras. Men det som oavsett allt detta är uppenbart att vi lever i en tid då Europa måste stå starkt.