Nyhetsbrevet Fri Ekonomi 2001-07-31
Kära läsare,
I detta brev lite om Anders Österling och tidens hälsningar till rummet, globaliseringsdebatten och ärkebiskopen, den ekonomiska utvecklingen och de krav den ställer på en ny borgerlig regering 2002 samt om 10-årsjubileum på Norrmalmstorg den 27/8 för att fria de baltiska ländernas självständighet och erkännande som suveräna stater.
== Tiden byter hälsningar med rummet ==
Sommarlandskapet och den tid för tankar som sommaren i bästa fall ger påminner om hur tid och rum ständigt möts i nygamla former. Så är det i trakten av Sandhammaren på Skånes sydöstra spets av Österlen där jag skriver detta. Anders Österling uttrycker det så här i sin dikt om Ale Stenar någon kilometer här ifrån:
En brigg på väg till Skagerak och Dover i brisigt fjärran glider tyst om knuten av närmsta sten, och medan platsen sover har seglaren tillryggalagt minuten. I detta skådespel vet ingen, vilken del som just förflyter eller är förfluten.
Vardagen ger ständigt påminnelser om hur geografin har påverkat ekonomi och samhälle samtidigt som ekonomi och samhälle påverkat den geografi som ger oss de förutsättningar som formar eller åtminstone påverkar våra liv. Kring Sandhammaren, där Sverige svänger, genar skepp och farkoster av olika slag även i dag för att så nära kusten som möjligt styra in eller ut ur Östersjön. Så har det alltid varit kring denna spets av Sverige ut i Östersjön. På himlen syns flygplanen flyga mot sina många olika destinationer och ute till havs stävar passagerarskepp, containerfartyg och färjor ut och in ur Östersjön. Precis som Österling fångar det:
Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet mångtusenårigt och mångtusenmila, och tiden byter hälsningar med rummet…
Så är det och så har det varit under århundradens lopp. Här på Sandhammaren förliste på sandgrunden långt ut till havs fartyg som gick alltför nära kusten. Så finns här också en fyr, byggd för att varna och en gammal nedlagd räddningsstation med en stor roddbåt, raketer för att nå ut till de nödlidande och vagnar för att snabbt frakta ner båten till havet. För bygdens folk var havet en tillgång inte bara på grund av fiske och ålafänge utan också för det gods som flöt i land när skepp förliste. Och ibland var det inte hjältemodig räddning som mötte de sjöfarande som var i nöd utan istället eldar som satts för att vilseleda . Det var heller inte alltid som de som ilade till havet för att möta de skeppsbrutna gjorde det för att rädda deras liv. Ibland var det tvärtom, om vi går tillbaka i tiderna.
Havet satte sin prägel på livet för alla dem som bodde i dess närhet. Bönderna som hade ålalotter som en del av sina marker, torpare som drygade ut vardagen med fiske, hantverk eller där möjligheten att gå till sjöss var en ytterligare försörjningsmöjlighet. De små fiskelägena och hamnarna. Brantevik några mil längre norrut mot Simrishamn var vid förra sekelskiftet Sveriges största hamn för registrerade linjefartyg, Skillinge bara någon mil längre bort övertog dess roll in på 1900-talet vilket Sjöfartsmuséet minner om. Kaptenshusen längs gatorna och hamnarna minner om tider då välfärd inte bara skapades genom jordbruk utan genom entreprenörskap och oräddhet att besegla de stora haven. Tiden byter hälsningar med rummet.
Här i dessa små samhällen fanns i den tidens vardag länkar ut i en värld som var okänd eller åtminstone något mycket främmande samhällen bara några mil längre in i landet. Dover, St Petersburg, Riga och Calais var lika vanliga destinationer som Östhammar, Malmö och Helsingborg medan Borrby, Hagestad och Ingelstad bara några mil ifrån var en annan värld. I dag är Skillinge, Brantevik och Sandhammaren fridsamma idyller som blommar upp sommartid men som har sitt eget liv och sin egen identitet som ett arv från sin historia. Det som tidigare var en internationell handel som begränsades till vissa yrken och vissa orter har nu blivit en vardag i den moderna människans liv.
Men även bondelivet och lantbruket av idag bär sin prägel av förändringarna från tidigare sekel. I början på 1800-talet genomfördes enskiftet. En mängd små olika lotter lades ihop till stora tegar och åkrar. Den del av landskapet ner mot havet som tidigare varit betesmarker och mossamarker skiftades ut som jordbruksmark, men man fick dubbelt så mycket av den marken mot den gamla uppodlade man lämnade. Så när modern dräneringsteknik och jordbruksskötsel gjorde sitt var vinnarna de som fick flytta ut längst bort från den gamla byn och därför är gårdarna söder om den stora landsvägen lite större än de som är kvar kring den i Hagestad by. Även här sänder tiden sina hälsningar till rummet.
Och lantbrukets utveckling gav ett växande spannmålsöverskott som var ett av skälen till den växande sjöfarten från Skillinge och Brantevik. Möjligheten att sälja spannmål, utvecklingen av en modern spannmålshandel över det gamla Europas gränser, ledde i Skåne och i Sverige i sin helhet till ett växande ekonomiskt överskott från den i särklass största basindustrin, nämligen jordbruket. Så skapades en del av det kapital som ledde till industrialiseringen och gjorde Malmö till en av de första svenska stora industristäderna.
Så frigjordes också det kapital som ledde till Sveriges första privata järnväg mellan Malmö och Ystad, den så kallade Grevebanan därför att dess stationer sammanföll med de stora slottens placering i det öppna landskapet. Och i Ystad byggdes Sveriges första bil, en föregångare till det Scania som bildades 1891 i Malmö med den skånska Gripen som emblem – som sedan en gång förenades med Vagn och Bilfabriken i Södertälje. Som sedan i sin tur förenades med Svenska Aeroplan AB till SAAB- Scania. Och som i dag är åtminstone tre olika företag, ett för flygplan, ett för bilar och ett för lastbilar men alla med gripen som symbol. Så när flygplanet Gripen sneddar ut över Östersjön via Sandhammaren, som fartyg till havs och luft alltid gjort, och sedan vänder in över Ystad, alltmedan jag och min familj går ut och sätter oss i bilen för att fara in till Ystad, ser vi hur tiden sänder hälsningar till rummet på flera olika sätt.
För drängarna och pigorna i Hagestad by, liksom i andra skånska byar, innebar den industrialisering som produktiviteten inom jordbruket möjliggjorde en fantastisk möjlighet. En värld långt bortom det begränsade bysamhället öppnades för den som tog sig till Skillinge, Brantevik, Simrishamn eller Kivik eller för den delen Ystad. I Malmö, framförallt, öppnade industrialismen möjligheter till en försörjning och en personlig utveckling som det begränsade bysamhället inte gav vare sig ekonomiskt eller livsmässigt. Från att som bäst få en liten lott eller torp på Sandhammaren med ytterligt begränsade försörjningsmöjligheter kunde unga kvinnor och män nu få arbete och kunskaper som öppnade upp en ny värld, inte bara för dem utan för oss alla.
Så när skeppen nu rundar Sandhammaren ligger nya generationer och solar sig på stranden, bor under sommaren i de hus som tidigare härbärgerade 10 till 15 personer, och när en pråm med virke ute till havs förliser, som den gjorde denna sommar, samlar bönder och sommarboende precis som i gamla tider vrakgods på stranden för att bättra på sommarhusets grind, ladugårdens dörrar och allting är så likt trots att det är så annorlunda. Tiden sänder hälsningar till rummet.
== Globaliseringsdebatten och demokratins fiender ==
Kanske kan dessa sommarfunderingar för fantasin synas långt bortom det som är dagens svenska samhälle och politiska debatt. Kanske ändå inte. Tiden sänder hälsningar till rummet. Efter toppmötena i Genua och Göteborg har vi sett hur globaliseringsdebatten tränger sig på allt hårdare och hårdare. Stora grupper av globaliseringsmotståndare vill stoppa demokratiskt valda företrädare från att träffas för att diskutera hur den internationella ekonomin skall kunna utvecklas mot större öppenhet.
Precis som i kan se hur den ökade internationaliseringen och handeln möjliggjorde nya steg framåt för mänsklig värdighet i 1800- och 1900- talets Sverige ser vi det idag i den tredje världen. Hade Sverige mött en stängd omvärld hade det inte skett någon spannmålsexport till bland annat Storbritannien, där just tullfrågan var en brännande politisk fråga som delade upp det gamla politiska partisystemet i nya fraktioner. De som där var emot fri handel med spannmål var de som odlade spannmål. Och när den fria spannmålshandeln blev verklighet skapades nya möjligheter för de fattiga i London och på den engelska landsbygden. För en del blev det svårare att ha råd med påkostade rävjakter men för många, många fler blev det lättare att få råd med det dagliga brödet.
Det gav i sin tur en ny kraft åt den engelska industrialiseringen och skapade ett ökat omvandlingstryck i det engelska jordbruket som kom att bli ett av Europas mest effektiva. Då som nu fanns det motståndare. Inte bara rika jordägare utan alla de som villa behålla kontrollen över samhällets utveckling och som såg en fara i att nya perspektiv öppnades för människor utan att de själva kunde styra över vilka dessa perspektiv var. Här i Sverige såg många av kyrkans män en moralupplösning i att unga män och kvinnor flyttade från bysamhällets sociala kontroll in till städer som Malmö. Det var en omvandling som rubbade samhällets gamla ordning och som urholkade auktoriteten i prästernas predikningar.
Så har vi också sett hur några av kyrkans män har gått i spetsen för dagens globaliseringsmotstånd, av i princip samma skäl, nya perspektiv öppnas som för en del är skrämmande eftersom det gamla samhället förlorar kontrollen över människors förhoppningar och drömmar. Ärkebiskopen KG Hammar har hellre stått och uppmuntrat de demonstrerande massorna i Göteborg att agera mot globaliseringen och den öppna ekonomin än att slå vakt om det öppna samhällets frihet och dess möjligheter att låta demokratiskt valda företrädare mötas för samtal.
Jag har själv ännu inte sett ärkebiskopen kommentera det våld som en del demonstranter utförde och som ett stort flertal av de demonstrerande uppmuntrade och stödde. Det har uppenbarligen viktigare för honom att hävda att rena slödderfasoner är ett uttryck för engagemang än att klargöra att våld och demonstrationer av det slag vi sett inte har något att göra med ett ärligt och öppet engagemang, lika litet som nynazisters våld och demonstrationer har med det att göra.
Den svenska kyrkan måste för sin egen skull ta itu med sin ledning om den skall kunna ha ett fortsatt stöd från andra än dem som i den fria ekonomin ser ett hot mot den politiska maktens kontroll över människor. KG Hammar har självfallet inte försvarat våldet och kravallerna men han har heller inte klargjort sin syn på vem som har ansvaret för att demokratin hotas när stenarna kastas.
== En allt mer oroande konjunkturutveckling ==
Det som framförallt har präglat den svenska sommaren är att den ekonomiska utvecklingen nu så kraftfullt har fått allt mörkare förtoner. Jag påpekade redan i början av våren att risken för att prognosmakare från olika håll nu försökte mjuklanda sina prognoser allt medan ekonomin gick in för en hårdare landning var stor. Vi har nu också sett hur prognos efter prognos skriver ner tillväxtsiffrorna.
Det finns två större skeenden i detta. Det första är den amerikanska ekonomins utveckling. Där finns det just nu två olika synsätt, det ena att botten är nådd och det andra att botten inte är nådd, för att uttrycka det mycket enkelt. Det faktum att den ökade arbetslösheten ännu inte gett någon effekt på de amerikanska konsumtionen tyder på att botten inte är nådd. Det är också det förhållningssättet som kommer till uttryck i den amerikanska centralbankens öppenhet gentemot att ytterligare sänka räntorna.
De tillväxttal som har kommit för det senaste kvartalet var lägre än förra kvartalets och visade på en låg tillväxt på 0,7% på årsbasis, lägre än vad även de dystra prognoserna hade sagt. Samtidigt finns det ett vikande förtroende bland konsumenterna inför den amerikanska ekonomin vilket tyder på att nedgången rimligtvis måste fortsätta.
Det är också kring detta scenario som Economist resonerar i sin senaste utgåva: http://www.economist.com/agenda/displayStory.cfm?Story_ID=716660 . De amerikanska tillväxtsiffrorna finns på Bureua of Economic Analysis http://www.bea.doc.gov/bea/newsrel/gdp201a.htm men det finns också en nyttig samling snabbfakta kring ekonomin på den amerikanska arbetsmarknadsstyrelsens hemsida: http://stats.bls.gov/eag/eag.us.htm .
De ger samtliga en dyster bild av den amerikanska ekonomins utveckling, vilket också kännetecknade de stora svenska företagens halvårsrapporter. Vare sig Volvo, Electrolux, ABB eller Ericsson kunde se någon ljusning i den nordamerikanska ekonomin vilket i sin tur påverkar dessa företags förhoppningar och utveckling. För ABB har det signalerats neddragningar i samma omfattning som Ericsson tidigare har presenterat. Det är uppenbart att när dessa företag som har så central roll i den svenska ekonomin drar ner antalet anställda, även om det bara till en del rör sig om företag i Sverige, så påverkar det arbetsmarknadsläget.
Därmed är vi inne i det svenska och europeiska skeendet. De svenska företagen har nu genomgående mycket dystra halvårsrapporter. Undantagen finns där, även om även dessa präglas av varningar för vad som komma skall. Konjunkturinstitutet – http://www.konj.se/prog_analys/konj_laget.asp – har ännu en gång reviderat ner sin tillväxtprognos, vilket i all enkelhet var min prognos redan i början av året. Liksom tidigare hävdar dock KI att det kommer en vändning i slutet av året. Dock är det svårt att se på vad den vändningen skulle grunda sig. Den amerikanska ekonomin kommer av allt att döma inte att vända uppåt. Den svenska börsens utveckling de senaste månaderna ger inte signaler om en uppgång under det kommande halvåret.
Snarare är risken stor för att ett svårare arbetsmarknadsläge. Tillsammans med kombinationen av regeringens ovilja att sänka skatter och ett framväxande behov av att minska statliga utgifter för att hålla utgiftstaken riskerar detta att för Sveriges del fördjupa konjunkturutvecklingen ytterligare. Det normala i detta skede borde vara att vi hade ett vikande inflationstryck.
Men istället har vi ett växande inhemskt inflationstryck vilket leder till att vi redan har fått se en räntehöjning från riksbanken som gör att Sverige skiljer sig från andra länder radikalt. Det är inte riksbanken som utgör skillnaden utan det faktum att regeringens ovilja att se både strukturproblem och konjunkturproblem gör att den bara står och glor utan att göra något som kan bidra till ökad tillväxtkraft. Vi riskerar mer än andra ekonomier en stagflationsekonomisk utveckling med låg tillväxt och växande inflationstryck.
Till det inhemska inflationstrycket kommer att vi har fått en långsiktig kronförsvagning som kommer att skapa ett ytterligare tryck uppåt på inflationen, som antingen kan mötas med penningpolitik och räntehöjningar eller med finanspolitik, skattesänkningar och reformer. I det ena fallet stryps ekonomin, i det andra ökar utbudssidan i ekonomin samtidigt som inflationstrycket minskar. Det borde inte vara någon tvekan om vilket alternativ som regeringen skall välja men regeringen verkar som sagt inte se vare sig allvaret i konjunkturutvecklingen eller i kronförsvagningen.
Vi har därför den paradoxala situationen att medan världen nu hoppas att de amerikanska skattesänkningarna skall vända tillväxten uppåt hoppas Bosse Ringholm att man inte skall behöva göra något i Sverige. Därför drev regeringen i våras igenom en budget som om inget har hänt eller händer. Den kom att bli präglad av utgiftsökningar.
Sommaren har de ägnat åt att nonchalera kronförsvagningens och konjunkturutvecklingens utveckling för att istället hylla stabiliteten i de offentliga finanserna och den ekonomiska utvecklingen. Istället för att presentera en egen politik har de gett sig på att försöka presentera en borgerlig regeringsförklaring. Men nu kommer svårare tider både för de offentliga finanserna och ekonomin som sådan vilka kommer att tvinga fram både besked och åtgärder.
== En borgerlig regerings ansvar ==
Risken är att dessa problem kommer att växa så att de slår igenom med full kraft först vid andra sidan 2002. Först stiger de offentliga utgifterna, både genom de beslut som vänsterkoalitionen drivit igenom och genom växande kostnader för arbetslöshet, därefter minskar de offentliga inkomsterna med nära två års eftersläpning.
En borgerlig regering måste i ett sådant läge mycket snabbt genomföra de strukturreformer som kan ge tillväxtkraft samtidigt som man mycket snabbt måste slå vakt om budgetstabiliteten. I det läget är det inte meningsfullt att tala om vare sig mittenpolitik eller högerpolitik utan om de reformbehov som måste styra politiken för att den ekonomiska utvecklingen skall bli stark i Sverige. Det talar inte för få och små reformer utan om många och stora reformer som gör gott för de enskilda människorna och för den svenska ekonomin. Det gäller inte minst behovet av sänkta skatter. Det positiva värdet av skattesänkningar redovisas i den följande artikeln Från Financial Times: http://globalarchive.ft.com/globalarchive/articles.html?id=010717000865&query=tax+cuts
Högskattepolitikens försvarare hävdar gärna att de som vill sänka skatter bara talar om skatter. Det är fel. Det vi talar om är makten över välfärden och vardagen. Om de tycker att skatter inte är så mycket att tala om kunde de väl själva sänka dem.
== Fira tio år av baltisk självständighet på Norrmalmstorg ==
Om en månad är det dags för 10- årsjubileet av de baltiska nationernas frihet och självständighet. Vi kommer att högtidlighålla detta på Norrmalmstorg i Stockholm måndagen den 27/8 kl 12 00. Det blir musik men också korta anföranden från de som var med då, bland annat kommer Trivimi Velliste, som under många år före frigörelsen var ordförande i nationella fornminnesföreningen i Estland, som var den organisation som den organiserade verksamheten för ett fritt Estland bedrevs inom. Han framträdde under åren 1990 och 1991 många gånger på Norrmalmstorg.
Trivimi kom att bli det fria Estlands första utrikesminister och är nu ordförande i den baltiska parlamentariska församlingen. Jag hoppas att Arkadius Vinokura från Litauen, cirkusartist i internationell klass och poet kommer att kunna närvara med en av sina måndagsdikter. Och så tänker jag mig att vi kommer att säga några ord om vad som behövs för att vi inte skall glömma kommunismens förtryck. Hjärtligt välkommen dit. Vi har all anledning att hedra dem som mer än några andra gav Europa en fredlig omvandling av det sovjetiska imperiet.
Gunnar