Tattoo

[BILD1]Häromkvällen hade jag tillfälle att se på Ystad Tattoo, ett mycket stort arrangemang av militärmusik som vartannat år följs av motsvarande arrangemang i globen i Stockholm. På den gamla regementsgården i Ystad spelade militärorkestrar från Finland, Norge, Danmark, Lettland, Tyskland och Frankrike både mer traditionella marscher och militärmusik men också parodi med glimten i ögat. En lettisk militärmusikkår som spelar mamba med hasande dansrörelser är något som visar att vi lever i en annan tid än Sovjetunionens. Senare på kvällen råkade det bli så att jag såg en dokumentär om Finlands marskalk Gustav Mannerheim i TV8.

[BILD2]En enskild person som inte lät sig gripas av det omedelbara utan fokuserade på det långsiktiga klarade att hålla Finland självständigt i en tid då Sovjetunionens övriga grannländer föll under förtrycket. Militärmusiken på den gamla regementsgården i Ystad är i den delen en påminnelse om att varje tid kräver sitt försvar för frihet och demokrati. Under lång tid hade letterna ingen nation, och under lång tid var finländsk militärmusik ett uttryck för en självständighet och frihet som hade kostat Finland tusentals unga människors liv. Att se uniformerad militär från europeiska länder som levt under förtryck och i krig dansa mamba till bastubor är ett kanske udda men likväl viktigt uttryck för att vi lever i en bättre tid i dag än vad tidigare generationer har upplevat. Och en påminnelse om att det inte är självklart.