Hoppa till innehåll

Tänk på Norden-Baltikum som en politisk gemenskap – artikel i SvD Säkerhetsrådet

  • av

När Sovjetunionen föll samman i augusti 1991 blev Lettlands och de två andra baltiska staternas tidigare självständighetsdeklarationer erkända av omvärlden. Så föddes det moderna Lettland, vars premiärminister Krisjanis Karins i dag besöker Sverige och tankesmedjan Frivärld. Lettland liksom Estland och Litauen är demokratiska triumfer i en värld som har sett en helt annan utveckling.

Trettio år efter att frigörelsen från det sovjetiska förtrycket ligger det en viktig symbolik i att Lettlands premiärminister kommer till Stockholm och till grannlandet Sverige.

Våren 1989 åkte jag till Lettland för första gången för att träffa dem som ledde befrielserörelsen för ett fritt och självständigt Lettland. Några månader tidigare hade jag varit i Estland och där lämnat efter mig några Ericsson Hotline mobiltelefoner som vid siktigt väder kunde användas för att nå omvärlden via det finska telesystemet. Det var inte möjligt i Lettland.

I Lettland gällde bara direkta kontakter med dem vars självständighetssträvanden förnekades av den svenska regeringen. Enligt regeringen Ingvar Carlsson var de baltiska staterna inte ockuperade och ville heller inte ha någon annan suveränitet än ökad kulturell frihet.

I augusti 1989 manifesterade de baltiska folken sin strävan efter frihet genom att från Vilnius i Syd, via Riga i centrum och till Tallinn i norr bilda en mänsklig kedja. Som om den gått mellan Ystad och Stockholm. Folkfronten för självständighet vann 1990 en majoritet i Lettlands Sovjet, den folkförsamling där folkliga val hade drivits fram. Den 13 januari 1991 invaderade sovjetiska inrikestrupper både Litauen och Lettland, med syftet att slå ner självständighetssträvanden. Över hundratusen Rigabor slog en ring kring inrikesdepartementet och parlamentet, obeväpnade och försvarslösa. Den gamla domkyrkan i Riga förbereddes till fältsjukhus.

Våra grannstater på andra sidan Östersjön är i dag mogna demokratier och rättsstater, öppna marknadsekonomier och en del av ett av världens mest konkurrenskraftiga ekonomiska kluster. De är medlemmar i Nato och har var och en lett ordförandeskapet i Europeiska unionen som de varit medlemmar i sedan 2004. Deras stabila ekonomiska utveckling har gjort att de, trots den finansiella krisen som drabbade dem hårt 2008 och 2009, blivit medlemmar i eurozonen. De är därigenom närmare kärnan i det europeiska samarbetet än Sverige.

I det europeiska perspektivet finns det för Sverige få uppgifter som är viktigare än att vi knyter ett närmare samarbete med de baltiska länderna inom ramen för det nordiska samarbete som redan finns. Vi har redan kommit långt. Östersjöregionen tillhör den mest integrerade ekonomin i EU. Media, hotell, skogsindustrier, banker, finansmarknader med mer har bidragit till en fördjupad integration och är en del av skälen till Sveriges stabila ekonomiska utveckling och de baltiska staternas stabila politiska utveckling.

De nordiska länderna bildar tillsammans med de baltiska en av världens mest dynamiska och tunga ekonomier som motsvarar medlemskap i G8-kretsen. I EU kan vi genom en gemensam inriktning mot marknadsekonomi, digitalisering, fri handel och ett atlantiskt perspektiv på säkerhet och fred bilda en tung politisk struktur som tillsammans med Tyskland kan bidra till en Europas stabila utveckling och nödvändiga reformer.

Vårt samarbete bör ta följande former:

* Regelbundna möten med de nordisk-baltiska statsministrarna, inklusive Norge som är EES-medlem, för att diskutera den långsiktiga utvecklingen av EU och de omedelbara prioriteringar som bör göras.

* En gemensam syn på hur det europeiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet ska utformas med sikte på att bilda en stark motkraft mot rysk aggression som tar sitt uttryck i militär upprustning, desinformation, cyberkrigföring och försök att dominera Östersjön. Östersjön ska vara ett frihetens hav i Europa, inte ett fredens hav under rysk dominans.

* Krav på att prioritera fri handel och Europas ledarskap i den globala ekonomin när det gäller en multilateral handelsordning, som kan bli en motvikt både mot Trumps underminering av frihandel och multilateralism, och mot Kinas försök att använda öppna ekonomier för att underminera demokrati och mänskliga fri- och rättigheter.

* Ett förstärkt ledarskap i den digitala utvecklingen där Sverige med Ericsson i spetsen, Finland med Nokia i spetsen och Estland tillsammans med de tre baltiska staternas entreprenörsförmåga kan leda vägen vad gäller snabb utveckling av 5G och artificiell intelligens.

* Ökat samarbete och gemensamma institutioner för finansiell tillsyn och kontroll för att säkra finansiell stabilitet och bekämpa penningtvätt. Vi bör säkra att de baltiska staterna fortsatt kan vara en del av den nordiska finansmarknaden, istället för att riskera att de nordiska bankerna på grund av penningtvättsskandaler lämnar eller krymper sina verksamheter.

* Ett förstärkt samarbete kring Östersjöns miljö, elmarknad – där svensk kärnkraft kan spela en avgörande roll för att minska utsläppen i de baltiska staterna – och sjöfartstransporter, med sikte på att göra Östersjön levande miljömässigt och som ekonomisk knytpunkt för integration och modern sjöfart. I det ledet är ett ökat samarbete mellan Östersjöns hamnar för att öka kapacitet, utveckla logistik och övriga transporter samt kommersiella standards viktiga medel.

Nu bör vi lägga grunden för en stabil politisk och ekonomisk utveckling de kommande decennierna, där vår del av Europa kan bli en ledande kraft i att värna demokrati och öppna ekonomier, inte bara i EU utan globalt. Den kraften finns i vår del av Europa. Det visar den fantastiska utvecklingen i de baltiska staterna, från diktatur till mogna demokratier och marknadsekonomier som vi har sett de senaste decennierna.