Osäkerheten om Europas ekonomi är fortfarande betydande. Det som är ett problem är framförallt de länder som byggt på sina stora underskott för att möta krisen och som nu möter stigande räntor för nya lån och snabbt växande räntekostnader. Värst ute är Grekland, Spanien, Portugal, Italien och Irland. Storbritannien har ett gigantiskt underskott och Frankrike har svårt att kontrollera ett växande underskott. Tyskland får i år ett större underskott än förra året och förmodligen ett än större även nästa år. I kretsen av EU-länder är det nu bara Sverige som klarar stabilitetskraven.
Men det visar också hur lätt det hade varit att vi tillhört dem som drabbades av urholkade statsfinanser. Även länder som är relativt välskötta sitter nämligen nu djupt i underskottsproblemen. Sverige hade kunnat sitta där om socialdemokraternas förslag från förra våren hade blivit till verklighet. Och när Europa håller andan inför nya risker vill socialdemokraterna och de rödgröna obekymrat öka på utgifterna och höja skatterna som om inget hade hänt och inget händer runtomkring oss.
Den politiken praktiserade socialdemokraterna på 1980-talet. Det blev Mona Sahlins första insats som statsråd att i ett krispaket försvara strejkstopp, samtidigt som den socialdemokratiska regeringen valhänt började föreslå besparingar. Nu agerar hon på nytt för en politik som kommer att leda till krispaket, som i andra länder. Det är svårt att förstå att man så gärna vill upprepa sig men gör det lätt att välja. Vare sig de rödgröna eller Sverigedemokraterna bör få riskera den unika situation som Sverige nu har i krisernas Europa.