[BILD1]Dagens inledda rymdfärd den svenske astronauten Christer Fuglesang, med norskt påbrå, påminner liksom dagens firande av Nobelpriset om en gemenskap mellan Sverige och Norge som en gång tog formen av union och som i dag lever genom ett nära grannskap. Rymdexpeditionen som genomförs av NASA är också ett uttryck för den allra tidigaste vetenskapens kännetecken att vilja ifrågasätta och utforska världsordningen. Det var grekerna som allra först grundlade denna disciplin, att våga se bortom det uppenbara och söka en förklaring till det som andra ansåg vare sig skulle utforskas eller förklaras, bara accepteras. Det ligger [BILD2]i sakens natur att den typen av frågetecken inte har någon uppenbar synlig fördel samtidigt som det är den fria forskningen som skapat vår civilisation. Och den fria forskningen förändrar ständigt vår syn på oss själva. Det gäller rymdforskningen som sätter in mänskligheten i ett ännu större perspektiv med upptäckter som leder ännu längre och det gäller den forskning som i dag får pris.
En gång kan vi se en större nytta av rymdforskningen än vad vi i dag kan föreställa oss, vare sig det gäller vår jords överlevnad, klimatforskning eller nya möjligheter bortom det som är vår horisont.
Det är ett kännetecken för de senaste årens Nobelpris att de i de flesta olika discipliner tar fasta på den enskilde aktören i det minsta lilla perspektivet. Det är en inriktning på vetenskapen som tar sikte på att förstå den ordning vi ser omkring oss genom att förstå hur och varför dess minsta enskilda aktörer agerar. Det är en inriktning på vetenskap, oavsett om det rör sig om fysik, kemi eller medicin, eller ekonomi, som skiljer sig från tron att sanningen om människan kan finnas i den stora övergripande läsningen. Vi är beroende av samspelet mellan partiklar, celler, organismer, kvarkar, strängar, DNA och RNA, företag, kunder och mikroperspektivets många aktörer. [BILD3]De agerar inte utifrån en stor upphöjd plan utan i en ständigt pågående process av spontan ordning, evolution och aktion. Varje förändring omkring oss påverkar oss men påverkar också hur vi agerar gentemot omgivningen. Det tycks vara en minsta gemensam nämnare för den vetenskap som i dag belönas och som de senaste årtiondena har gett de stora framstegen i att förstå både människan och samhället. I en tid då politiken gärna tar sig an den patriarkala formen med sin tro på de stora och övergripande lösningarna kan det vara värt att komma ihåg att samhället formas av de enskildas insatser som beror på den omgivning den enskilde finner, inte på de stora övergripande besluten om stegen framåt.
Det borde få sina konsekvenser inom många områden. Inom ekonomi och näringspolitik liksom inom familje- och socialpolitik. Det är genom att kunna fatta de bästa besluten för den egna omgivningen under eget ansvar som den enskilde aktören bäst kan bidra till ett bättre samhälle, vare sig vi talar om föräldrar, forskare, arbetstagare, musiker eller företagare. Det är nämligen ändå deras beslut som vi blir beroende av och deras beslut beror som sagt på de signaler deras omgivning ger dem.
En dag som i dag kan det understrykas att det i allra högsta grad gäller forskning. Den som tror att forskningsframstegen beror på de stora politiska programmens inriktning mer än den enskilde forskarens förutsättningar har inte förstått skillnaden mellan Europa och USA och varför fem av fem vetenskapspris i dag delas ut till amerikaner som är verksamma i USA.
Vill vi ha ett samhälle som präglas av forskning bör vi göra så att det lönar sig att vara forskare och som underlättar för forskarens insatser.
Det leder oss till en enkel slutsats att om vi vill ha mer av forskning till Europa och till Sverige så måste vi öka den svenska forskningsmiljön och det gör vi inte genom att styra forskningen utan genom att ge forskare större och bättre villkor för fri forskning. Statens anslag till forskning via olika forskningsråd och institutioner framgår i regeringens forskningsbudget. Det uppgår i dag till 7 miljarder förutom den grundforskning som finansieras direkt till universitet och högskolor och via andra vägar. Om vi i Sverige bestämmer oss för att öka dessa forskningsanslag till det dubbla men genom att ge nytillskottet direkt till universiteten skulle detta inte vara någon dramatiskt kostnadsökning för statsbudgeten men det skulle öka det svenska forskarsamhällets omfattning dramatiskt. Fler forskare skulle få bättre resurser i Sverige men Sverige skulle också få fler forskare. Och fler forskare och mer forskning skulle också ge fler forskningsintensiva företag med ökade forskningsinvesteringar i Sverige. De nya jobb som bör växa fram i Sverige skulle då i större utsträckning växa fram i det kunskapsintensiva samhället där framtidens konkurrenskraft och nya jobb ligger.
Det samma borde gälla Europa. Från och med det nya året börjar EU´sjunde forskningsprogram. Det har blivit bättre än tidigare och kommer vara lättare för fler att deltaga i men det lider likväl av en brist och det är ett det inte fördubblas i en tid då andra länders utveckling fördubblas i hastighet gentemot vår egen. Det bör vara Sveriges budskap till Europa en dag som i dag, att vi bör dubbla finansieringen av den fria forskningen, på nationell och gemensam nivå. Till dess får vi glädjas att just denna – Nobeldagen – dag är en stor dag för både Sverige och Norge, både i rymden och på jorden.