Den svenska försvars- och säkerhetspolitikens långsiktiga utveckling måste sikta på att möta de hot som Ryssland utvecklar om tio år, inte dagens.
Samtidigt måste vi i dag göra det som krävs för att möta dagens hot. Det innebär höjda anslag till försvaret för att utveckla dagens förmåga och samtidigt sträva efter en anslutning till Nato för att kunna svara upp mot de hot som byggts upp sedan 2003.
Det är en viktig insats för Sverige, våra grannar, för europeisk fred och ett säkert Europa.
Den utveckling som vi i dag ser när det gäller ryskt agerande, med upprustning, ryska maktanspråk, idealisering av det ryska och förakt för rättsstat, demokrati och Europa är inte en ny och ögonblicklig förändring utan grundas på en politik som förts sedan just 2003.
Ryssland är ett land som har invaderat ett annat europeiskt land och nu bedriver krig i det samtidigt som man har ljugit för världen, använt sig av dolda stridskrafter, etnisk rysk nationalism och struntat i stort sett alla internationella avtal och internationell rätt. Det är inte bara mot Ukraina som detta riktar sig utan mot de länder som avviker från den marginal som Moskva vill ge dem.
Morgondagens Ryssland kommer vara hotfullare mot sin omvärld än dagens. Detta ter sig allt tydligare och det borde vara tydligt även för Sveriges utrikesminister. Men istället för att vara tydlig mot Ryssland är hon orolig för Rysslands oro om en diskussion om ett svenskt Natomedlemskap.
Utan en allians är Sverige i dag betydligt mer ensamt än vad det var under kalla kriget. Den ökade trygghet som vår omvärld skulle få genom ett svenskt medlemskap i Nato bidrar till fred och stabilitet för alla i vår omvärld. Ett medlemskap i Nato skulle göra vårt eget försvar starkare och våra grannländer säkrare. Men Margot Wallström är orolig.