Frågan om hur den Europeiska unionen ska finansieras är ständigt aktuell. På ena sidan finns de som vill att EU ska vara en europeisk entitet i sig själv, frikopplad från medlemsstaterna, och på andra sidan vi som vill att den ska vara en union av europeiska länder. Det senare har lett till en unik framgång av europeiskt samarbete, förankrat i en lagstiftning som håller oss ihop. Våra svenska företrädare borde värna denna linje och säga nej till förslag om EU-skatter som skulle riva grunden för vad som bygger samarbetet starkt.
I dag röstar Europaparlamentet om skattepolitik. Det handlade från början om hur vi ska bekämpa skattefusk och penningtvätt, där det råder bred enighet om att vi behöver internationell samverkan och ökade krav på varje medlemsstat att fullgöra sina uppgifter. Eftersom skattefrågor är medlemsstaternas kompetens innebär det också att det är de nationella myndigheterna som måste bekämpa skattefusk och motverka skatteflykt i samverkan med andra myndigheter.
Men under arbetets gång har krav på att EU ska ges beskattningsmakt vuxit fram. Vidare har krav uppkommit om miniminivåer på bolagsskatt beslutade på EU-nivå, med strävan att olika skattepolitik inte ska få påverka konkurrenskraften länder emellan, och därmed inte heller globalt. Det kommer att påverka alla länders skattepolitik och förmågan att finansiera sina egna offentliga utgifter.
Om EU ges beskattningsrätt förändras inte bara hela maktbalansen mellan medlemsstater och de centrala institutionerna. De senare får fritt spelrum att beskatta medborgarna som senare kan utvecklas till krav på att finansiera tunga utgiftsområden som medlemsstaterna i dag ansvarar för, samtidigt som medlemsstaterna förlorar kontroll över sina finansiella förutsättningar. Svenska folkets urgamla rätt att beskatta sig själva är central i en tid med växande utmaningar i Europa. Medlemsstaterna är nämligen EU.
Europeiska unionen har två viktiga dimensioner som ger den dess styrka.
Den ena är att det är en lagstiftande union där rätten är överordnad makten. Vårt gemensamma Europa formas inte genom tyckande där de starkaste bestämmer utan genom lagar och beslut som fattas i ett öppet demokratiskt samspel mellan medlemsstaterna och det folkvalda Europaparlamentet. Kommissionen har ingen annan makt än sitt uppdrag att verkställa lagstiftarnas beslut. Domstolen dömer och säkrar att individers rätt och medlemsstaters suveränitet inte överträds.
Den andra handlar just om medlemsstaternas suveränitet. Det är bara den kompetens som länderna har överlåtit till EU som EU styr över. Detta sker genom beslut i ministerrådet som bevakar medlemsstaternas intressen och Europaparlamentet som står för en gemensam politisk representation. Det innebär också att en lång rad frågor är medlemsstaternas ansvar. EU får sin sociala styrka genom att arbetsmarknad och socialpolitik lagstiftas nära människorna i medlemsstaterna. Det är också där som skattenivån sätts efter nationella förutsättningar och prioriteringar mellan skola, sjukvård, polis, pensioner och försvar.
Det är i det nationella som de krävande sociala uppgifterna finns och i det gemensamma som de stora politiska utmaningarna utvecklas. De senare löses inte i första hand genom mer resurser utan genom lagstiftning om exempelvis den inre marknaden, telekompolitiken och handelspolitiken. Visserligen stöder EU den sociala och regionala utvecklingen i medlemsländerna genom sociala och regionala fonder, men det är i medlemsländerna som huvudansvaret ligger, liksom för välfärden och den sociala tryggheten.
Att införa beskattning på EU-nivå skulle innebära en avgörande maktförskjutning från Sveriges riksdag till EU-kommissionen och Europaparlamentet. Ett sådant beslut kräver enhällighet bland medlemsstaterna och därmed även den svenska regeringens stöd. Magdalena Andersson sa i förra veckan tydligt nej, medan Socialdemokraterna i Europaparlamentet tidigare har gett stöd till förslag som dessa.
Nu är det viktigt att det ledande regeringspartiet bestämmer sig. Förslagen om att ge EU makt över skatterna måste stoppas nu innan de i en smygande process gradvis blir till verklighet. I dag gäller det att Sverige visar en enad linje och att Socialdemokraterna talar med en och samma röst.