Hoppa till innehåll

Sverige legitimerar kontroll av det fria informationsflödet – artikel i SvD

Den svenska regeringen stöder de länder som ställer krav på en global politisk kontroll över innehållet och strukturen i Internet. Samtidigt går man i EU i täten för en storebrorskontroll över enskilda människors telefonsamtal, mobilsamtal, sms och Internetbesök. Om Sverige skulle få sin vilja igenom i EU om lagring av telekomdata går det inte längre att invända mot de diktaturregimer som vill kontrollera medborgarnas kontakter med varandra. Deras lagring av datakommunikation, deras kontroll över vem som besöker vilken förbjuden hemsida och vilka som talar med varandra behöver bara följa den modell som har föreslagits av Tomas Bodström för att den skall få Sveriges stöd.

Den svenska IT-ambassadören Astrid Dufborg på Brännpunkt uttrycker sympati för ökad politisk global kontroll över Internet, på grund av att många länder är avoga mot USA på grund av ”Irakfrågan” och att USA upplevs som avogt mot FN.

Internet är det friaste och mest öppna medium vi har i världen. Just därför försöker arabvärldens diktaturer liksom Kina och andra fiender till yttrandefrihet och fria media att kontrollera Internet. Men det är svårt eftersom det är ett system som i praktiken står utanför staters politiska kontroll.

I en avslöjande formulering – ”alla länder är förvisso inte demokratier i vår mening” – klargör Dufborg att Sverige stöder en överföring av makt över Internet till länder som inte erkänner den frihet som Internet är ett uttryck för. Och som hon mycket riktigt konstaterar i vad som borde vara ett argument mot att ställa Internet under global politisk kontroll: ”En stor majoritet av världens länder anser att den nuvarande ordningen är ofullkomlig och icke-representativ. De anser att de saknar insyn och att dagens styrning inte tillgodoser deras behov.” Den stora majoriteten besjälas inte av demokratins ideal.

Det är helt uppenbart att den kinesiska regimen, den iranska, den kubanska, den vitryska och många fler inte anser att dagens system uppfyller deras behov. Men ingenstans i Dufborgs artikel berörs vad problemet är utifrån de enskilda människornas perspektiv. Den grundläggande frågan för den svenska regeringen liksom alla andra borde vara varför stater ska ha en ökad kontroll över Internet.

Har den svenska regeringen ingen politik för att värna människors frihet oavsett om de bor i demokratier eller diktaturer utan bara en taktik för att tillmötesgå de regimer som vill ta kontroll över den fria information som Internet utgör?

Det vore som om Sverige skulle driva kravet på en internationell myndighet under FN´s regim där demokratier och diktaturer kompromissar om vilken yttrandefrihet som skall gälla i medlemsländernas tidningar och böcker. Rimligare vore att stödja att Icann, den organisation som samordnar och fördelar namn på domäner och IP-adresser, fick ett internationellt garanterad oberoendeh.

Mönstret av likgiltighet inför medborgarnas integritet och deras rätt till en fri information utan att Storebror kontrollerar blir ännu tydligare när Sverige tillsammans med andra EU-regeringar, som ett led i att bekämpa terrorism genom att kontrollera oskyldiga medborgare, nu föreslår världshistoriens mest omfattande insamling och kontroll av data kring enskilda människors kommunikation med varandra. Detta initiativ har tillbakavisats av Europaparlamentet men kommer åter igen tillbaka.

Förslaget innebär att lagliga krav ska ställas i samtliga medlemsstater på att alla samtal i fast telefoni, all mobiltelefoni, Internetkontakter samt kommunikation via Internet skall lagras minst 6 månader för Internet och 12 månader för telefoni men med en möjlighet att höja nivån till i första hand 2 år.

Det handlar om datamängder som är så enorma att det enligt Telia kan komma att handla om 50 gånger mer data än vad som i dag lagras. Det kommer att bli svårt att finna tillgänglig datakraft som kan hantera dessa gigantiska mängder av Internetbesök och telefonsamtal. Självfallet sägs det att man skall värna om sekretessen men omfattningen av data kommer att göra den så intressant att risken för missbruk blir stor.

Vi vet sedan gammalt att risken för att data används på fel sätt ökar ju mer intressanta de är. I ett land som vårt kanske risken, förutom sådant missbruk som vi sett när det gäller t ex patientjournaler, inskränker sig till att vi stegvis öppnar för kontroll och övervakning även när det gäller brottslighet som inte har med terrorism att göra.

Men mer allvarligt är att vi lagstiftar om hur data- och telekommunikation skall kontrolleras i länder med mer aktuella erfarenheter av säkerhetstjänster som kontrollerade medborgarnas kontakter med varandra. Och systemet kommer att legitimera varje diktaturregim runt om i världen som vill kontrollera och övervaka medborgarna i sin jakt på dem som de kallar terrorister. Ett system av detta slag kommer i praktiken att ställa krav på att det sprids även till länder där det kan göra som allra mest skada.

Dessa två olika ansatser tillsammans visar en socialdemokratisk regering som i det internationella samfundet aktivt bidrar till att politisera kontrollen över världens viktigaste och i dag mest fria informationsflöde samtidigt som den tar strid för att alla kontakter genom telefoni, sms och Internet skall registreras och lagras. Astrid Dufborg skriver i sin artikel: ”Lika oacceptabelt, och helt i strid med överenskommelserna i WSIS (som talar om ett fritt informationsflöde), är att många länder använder IT till att öka kontrollen över sina medborgare. Inom ramen för en internationell samverkansform kan man, om den fungerar väl, diskutera både gemensamma och specifika problem och hålla dem som missbrukar systemen ansvariga. ”

Ett Europa som registrerar och lagrar sina medborgares webbesök, telefonsamtal och sms kommer inte få det lätt att tala om för Iran, Saudiarabien, Kuba, Kina och Nordkorea att de skall acceptera medborgarnas frihet till information.

I bästa fall förstår inte den svenska regeringen vad den gör när den kampanjar för politisk kontroll över Internet och lagring av telekommunikation. För inte är det medvetet man öppnar den dörr till Storebrorssamhället som Internet och fria media en gång stängde?

Gunnar Hökmark

Gunnar Hökmark är moderaternas delegationsledare i Europaparlamentet