Förra söndagen talade statsminister Stefan Löfven sig varmt om vikten av att stärka Sveriges försvar på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Men hans stora ord om att säkerhet är statens viktigaste uppgift förblir tomma i takt med att försvarsanslaget sjunker i relation till Sveriges BNP.
De senaste åren har vår värld förändrats i en mer hotfull riktning. Den ryska regimen har under Vladimir Putins ledning genomfört en omfattande rustning med en ny politik som baserats på revanschism och aggression. Den strategiska energipolitiken, försvarspolitikens inriktning, säkerhetspolitikens nya toner samt koncentrationen av ägande och media under kontroll av Kreml är endast några av de konkreta och tydliga uttrycken för denna omvandling.
Östersjöregionen är ett av de områden som direkt hotas. Det gäller våra grannländer så som Estland, Lettland och Litauen men det gäller också Sverige. Så sent som i söndags presenterades en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, som visar hur Putins militära övningar är inriktade på ett nytt potentiellt storkrig och att landets militärmakt fortsätter att kraftigt växa, och i synnerhet i de delar av landet som vetter mot Europa.
Med detta i åtanke var Stefan Löfvens ton välkommen i söndags. Han var tydlig med att han anser Sverige befinna sig i en svår säkerhetspolitisk situation. Men Sveriges försvarsförmåga kommer inte att stärkas genom hårda ord, utan vad som krävs är tydliga prioriteringar.
Dagens försvarsöverenskommelse innebär krasst minskade försvarsanslag i relation till BNP. Och som det ser ut i dag kommer bara valutakursförändringar innebära att det svenska försvaret förlorar motsvarande fem miljarder fram till 2020.
Vi måste nu, oberoende av den politiska debattens positioneringar, göra två olika saker.
För det första återta och återhämta den förlorade försvarsförmågan. Det kräver att vi gör en engångsinsats genom en engångsfinansiering på mellan 35 till 40 miljarder. Av olika skäl måste den fokusera på att snabbt återföra materiell till förbandsorganisationer som avvecklats eller ställts i förråd av ekonomiska skäl. Den måste också inriktas på att förlänga livstiden för nu moderna och funktionella vapensystem. Tanken på att avveckla de nuvarande Gripenplanen, för att med vissa delar av dessa bygga nya, är ansvarslös. Vi behöver också tillföra materiell i form av vapen, ammunition och missiler som gör att vapensystem som nu är i bruk kan fungera och har uthållighet.
Samtidigt måste vi emellertid, för det andra, påbörja höjningar inom ramen för en ansvarsfull budgetpolitik. Sverige behöver steg för steg höja sina anslag som en andel av BNP, av det skälet att det är formativt för vår försvarsförmåga i sig och för vår relativa förmåga gentemot andra i vår omvärld. Målet om två procent kan ta tid att uppnå men det bör vara målet.
Sällan har en aggressiv och repressiv politik som dagens ryska varit så uppenbar. Hårda ord från europeiska regeringsföreträdare kommer inte att leda in det ryska tänkandet i andra banor, utan nu krävs en fast säkerhetspolitik och en trovärdig försvarsförmåga. Här har Sverige mycket att ta igen.
Gunnar Hökmark, delegationsledare fö M i Europaparlamentet