Socialdemokraterna har fastnat i kollektivismens fälla och därmed skadat både sig själva och det svenska samhället. Utser man människor för att de tillhör en viss grupp i vårt samhälle blir det överordnat inte vara den enskildes värderingar utan reducerar också alla andra individers värderingar och uppfattningar till att vara desamma som den förmenta gruppens.
En muslim företräder inte andra muslimers politiska uppfattningar bara för att han är muslim, lika lite som en kristen företräder andra kristnas värderingar bara för att han är kristen. Och motsvarande gäller för alla andra kategorier och kvoter. Kategorisering tillämpas av en överhet som tänker sig att individer kan reduceras till att tillhöra en kategori som kan få sin företrädare.
Men som i all kollektivism innebär det ett osynliggörande av individen. Det osynliggör den enskildes värderingar när han eller hon utses för att man tillhör en grupp, och därför brydde man sig inte om vad Omar Mustafa tyckte, det var ju som företrädare för gruppen muslimer han valdes och då blir kategorin överordnad individen.
Men det osynliggör också det faktum att svenska muslimer har sina uppfattningar och sina värderingar som individer och personer, inte som ett kollektiv. Muslimer tycker inte som Omar Mustafa, trots att S nu har bidragit till den föreställningen och Omar Mustafa tycker inte som andra muslimer trots att det var den utgångspunkten som gjorde att man ville välja honom till förmån för de sittande kandidaterna. Det gäller inte bara i politiska uppfattningar utan också i synen på religionen och dess roll i samhället.
Muslimer är inte som muslimer är mest. Kvinnor kan inte avfärdas med att de är som kvinnor mest, lika lite som att män är som män är mest. Det är nämligen ingen, utan vi är alla som individer är mest, nämligen olika.
Och man kan inte ursäkta något med att pojkar är pojkar och flickor är flickor. Lika lite kan man acceptera förakt för den enskildes rätt för att någon är muslim, kristen eller någon annan kategori som är bekväm att fylla med fördomar.
Kvoteringstänkandet skadar dem man tänker sig hör hemma i kvoten eftersom den reducerar dem till just en del av en viss kvot med den identitet någon då bestämmer åt dem.
Det är intressant att Stefan Löfven som hade betydande svårigheter på S-kongressen med att förklara vad han menade med strukturell rasism i det svenska samhället, och om den fanns i socialdemokratin, har hamnat mitt uppe i ett så typiskt exempel. Men i sanningens namn handlar det nog mer om strukturell reducering.