Det Östliga partnerskapet är viktigare än på länge. Med ett aggressivt Ryssland, hot mot den liberala demokratin och oroligheter i regionen måste Europeiska unionen öka engagemanget för våra grannländer i öst. Istället för att den svenska regeringen lägger fokus på att Bryssel ska besluta om socialpolitik och arbetsmarknadsfrågor borde Sverige, som en av initiativtagarna, driva det Östliga partnerskapet högre upp på EU:s agenda.
Den 26 maj 2008 presenterade Sverige tillsammans med Polen idén om ett fördjupat samarbete med EU:s grannländer i öst – Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Ukraina, Moldavien och Vitryssland – inom ramen för Europeiska unionens grannskapspolitik. Förslaget blev verklighet året därpå genom lanseringen av det Östliga partnerskapet.
Tio år senare har vi fördjupade handelsavtal, visumfritt resande för Georgien, Moldavien och Ukraina och reformarbete i några av dessa länder. Samtidigt har vi ett Ryssland som vill styra dessa länders framtid, i övertygelsen att små stater ska underställas stora. Ryssland har ockuperat Sydossetien och Abchazien i Georgien liksom Krim i Ukraina och bedriver krigföring i östra Ukraina. Sedan tidigare finns ryska trupper i både Moldavien och Armenien. Det är en region fylld av konflikter.
I Europaparlamentet arbetar jag nu med en rapport om hur vi kan öka säkerheten i Östliga partnerskapsländerna, både genom konfliktlösning och inom områden som cybersäkerhet, propaganda och påverkanspolitik, som ju också är utmaningar för EU:s medlemsländer. Det handlar om att stärka förmågor, men främst om att bygga starka samhällen som kan stå emot externa påtryckningar. För i grund och botten måste alla demokratiska samhällen vara fria att fatta sina egna beslut. Det gäller Ukraina lika mycket som det gäller Sverige.
Visst skiljer sig ambitionsnivån mellan Georgien och Vitryssland, men verkligheten är också föränderlig. För trettio år sedan var vi som trodde att Estland, Lettland och Litauen kunde bli fria demokratier få till antalet. Och samhällen är större än sina regeringar. Nyligen tvingades Armeniens premiärminister, som tillträtt efter förändringar i konstitutionen, avgå efter stora protester.
För dessa människor bör vi fortsätta berätta om Europa och om våra ideal. För fria marknader och mot korruption. Där rätt går före makt och där frihet och demokrati är mer än tomma ord. Vi behöver visa att fler reformer i hemländerna innebär en snabbare europeisk integration, med ett medlemsperspektiv för dem som vill och uppfyller EU:s krav.
Ett fritt och lugnt grannskap gynnar inte bara våra grannländer och dess folk, utan också oss, eftersom det gör Europa till en friare och tryggare kontinent. När vi står upp för andra länders rätt att fatta egna beslut försvarar vi också vår egen rätt att göra detsamma. Men för att nå långsiktighet måste EU och initiativtagarna Sverige och Polen våga vara framtidsinriktade och prioritera det Östliga partnerskapet.