Efter att under lång tid ha förnekat alla problem i samband med den ökade mängden flyktingar till Sverige har regeringen nu hamnat i en politik som närmast påminner om hela havet stormar. När den nu talar om att stänga Öresundsbron är det ett uttryck för att man har förlorat kontrollen över en utveckling som man långt tidigare hade kunnat hantera utan de konsekvenser som dagens desperata åtgärder nu leder till.
För några veckor sedan, när trycket på Sverige sedan flera månader tillbaka varit växande förklarade Stefan Löfven på en stor konferens att det inte fanns några problem med de stora volymer av flyktingar som kom och var på väg till Sverige. Och han avvisade alla de åtgärder som en kunde ha stabiliserat utvecklingen.
De som underströk vikten av en reglerad invandring och en stram kontroll av asylhanteringen, upprätthållande av lagstiftningen bemöttes med grova attacker.
Därefter började regeringens företrädare tala om samhällskollaps och att vi varit naiva. Och därefter kom förslagen som man för bara några veckor sedan angripit som förkastliga. Och sedan gränskontrollerna som man avvisat. Och nu vill man kunna stänga Öresundsbron.
Det hade inte behövt vara så att Sverige svängt från den okontrollerade öppenheten till det som alltmer håller på att bli en slutenhet i desperation av att utvecklingen gått regeringen ur händerna. Sverige bör se till att vi har kontroll över våra gränser, att asylhantering kan fungera liksom beslut om avvisning, att kriminalitet kan bekämpas och att flyktingar som behöver skydd kan få det. Det är denna balans vi behöver. Inte stängda broar.