Den socialdemokratiska regeringen har bestämt sig för att hellre angripa reformpolitiken i Storstockholmsområdet än arbetslösheten i Sverige. Det är ingen måtta på de angrepp som Sahlin, Ringholm och Persson sysslar med. Men vad är egentligen problemet i Stockholmsregionen eller i de andra regionerna i Sverige där vi sedan lång tid tillbaka har en borgerlig politik? Vi har lägre skatter, kortare vårdköer och fler alternativ inom välfärdens område. Det naturliga vore att socialdemokraterna i stället för att angripa moderata Stockholmspolitiker bestämde sig för att ta de socialdemokratiska Norrlandspolitikerna i örat.
För vad finner vi om vi tittar på Norrbotten och de andra Norrlandslänen? Jo, där är skatterna som högst. Och de samlade kommunala skatteinkomsterna per invånare är större där än i andra delar av landet.
I Norrbotten disponerar man ungefär 35 000 kr per person medan man i Stockholm disponerar ungefär 25 000 kr per person i samlade inkomster. Likväl är köerna inom sjukvården så mycket längre i Norrbotten, likväl är arbetslösheten så mycket högre, likväl är tillväxten så mycket sämre och likväl är de privata alternativen så mycket färre.
Varför, kan man fråga sig, bekämpar regeringen en politik som ger kortare vårdköer, ger människor större möjligheter och de enskilda hushållen större välfärd? Svaret är mycket enkelt.
Den borgerliga politiken i Stockholmsregionen avslöjar socialdemokraternas skräckpropaganda. Det visar sig att privat barnomsorg ger föräldrar större valfrihet och bättre möjligheter att förena arbete med familj. Lägre skatter ger mindre beroende till politikers löften om bidrag och ett offensivare företagande. Lägre skatter ger fler människor ökad makt över välfärden. Privat sjukvård ger inte bara kortare köer utan också större trygghet att få sjukvård när den behövs utan att det kostar mer för den enskilde. När människor själva får välja och bestämma blir välfärden bättre.
Men med den socialdemokratiska politiken är det tvärtom, då är det politikerna som har makten och inte de enskilda människorna. Det är just det som är problemet. Och det finns inget som socialdemokrater verkar vara mer rädda för än att förlora makten över välfärden till de enskilda människorna. När alltfler ser att välfärden blir bättre när människor själva väljer urholkas socialdemokraternas makt, steg för steg.
Låt mig ta ett konkret exempel. Det gäller utprovning av hörapparat, som för en äldre människa eller en människa som får svårt med hörseln är en oerhört avgörande sak. Det kan i Norrbotten och i de andra länen där socialdemokrater har en obruten makt sedan årtionden ta mer än två år. Och det är rimligtvis de län som har haft socialdemokratisk politik under längst tid av alla som är de allra bästa exemplen på socialdemokratisk politik. I Stockholm behöver väntetiden inte ens ta några veckor.
Var och en kan tänka sig var vi helst vill bo när vi börjar höra dåligt, i det socialdemokratiskt styrda Norrbotten eller i det borgerligt styrda Stockholm. Vi kan gå vidare och visa exempel på område efter område. Köerna är som längst där socialdemokraterna har haft som mest makt. När vi behöver sjukvård och inte långa vårdköer, vart vill vi då vända oss? Till de landsting där socialdemokraterna har styrt som mest och längst eller till de landsting där moderater arbetar för att korta köerna?
Hur kan det komma sig att där socialdemokraterna har styrt som mest och som längst fungerar den offentliga sektorn och välfärden som sämst och att människor där har minst förutsättningar? Hur kan det komma sig? Ja, i svaret på den frågan finns också svaret på frågan varför socialdemokraterna är så förtvivlat rädda för borgerlig politik i praktiken.
Gunnar Hökmark