Det enda som kan ta Europa ur den allt djupare skuldkrisen är tillväxt. Då är tillväxthämmande skatter inte det vi behöver, skriver Gunnar Hökmark i dag i en slutreplik i GP om förslaget på en EU-skatt på finansiella transaktioner.
Göran Färm och Olle Ludvigsson (S) försvar i sin replik förslaget om en EU-skatt på investeringar, lån och transaktioner med argumentet att den inte alls är till för att finansiera en ökning av EU-budgeten. Likväl har de röstat för en ökning av EU-budgeten med mer än 5 procent, en budget som bland annat bygger på förutsättningen att de så kallade egna medlen till EU ska öka med en ny skatt i förgrunden.
Den EU-skatt som de försvarar ska bidra med 50 miljarder euro, vilket är en tredjedel av den nuvarande EU-budgeten. Och förhoppningarna är att den ska kunna ge 200 miljarder euro, det vill säga mer än dagens EU-budget.
Det är också en skatt som kommer att drabba företag och enskilda, vilket just bidrar till att pressa ner den europeiska ekonomin. Faktum är att EU-kommissionen själv konstaterar att den kommer att ge lägre tillväxt. I en tid då låg tillväxt är ett avgörande problem är det fel att låta finansieringen av ökade EU-utgifter väga tyngre än Europas förmåga till att få fart på tillväxt och jobb.
Samtidigt som de säger att det dessutom inte alls handlar om en EU-skatt, bara skatt till EU, säger deras partikollega Göran Persson just ”att vi inom en nära framtid kommer ha den första europeiska skatten”. En EU-skatt är en EU-skatt även om man inte gärna vill stå för den.
Färm och Ludvigsson har båda röstat för att öka EU:s budget med fem procent. Att i tider av åtstramning i samtliga medlemsstater kräva att EU ska öka sina utgifter istället för att prioritera dem är dåligt ledarskap. Att införa en skatt som minskar utrymmet för investeringar och tillväxt är dålig ekonomisk politik och drabbar medborgarna som en ytterligare skatt.
Det enda som kan ta Europa ur den allt djupare skuldkrisen är tillväxt. Då är tillväxthämmande skatter inte det vi behöver.
Och som vi lärde oss av det svenska exemplet med valpskatten under 1980-talet leder skatter på lättrörlig handel till en flykt till andra marknader. Då var det London som vann, i dag med ännu mer lättrörliga finansmarknader är risken ännu större. I stället för London skulle det denna gång kanske bli Shanghai. Ludvigsson och Färm svarade i sin replik inte på varför en tillväxthämmande skatt som leder till en ökad EU-budget och en framgång för andra finanscentra i världen skulle vara bra för Europa. Skälet är enkelt. Den är inte bra för Europa.
Gunnar Hökmark
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen