Slutet verkar nu nära för Gadaffi. Rebellerna har uppenbarligen kommit långt in i Tripolis, så långt att livvaktsstyrkan har gett upp liksom den son som har haft den mest ledande militära befattningen. Vad detta slutar i är självfallet ovisst, för diktatorns egen del men mer viktigt även för Libyens del. Men säkert är det att det är ett slut för det gamla som nu kommer att ge möjligheter och ställa krav på det nya.
För världens diktatorer blir det en påminnelse om att slutet aldrig är längre bort än där folkets vrede tar överhanden och viljan att offra sig för förtryckaren tar slut. I Damaskus har det sina uppenbara konsekvenser liksom i andra diktaturers huvudstäder. Det Assad nu ser kan han utgå från är ett exempel på sitt eget öde. Slutet är bara en fråga om tid.