Föreställningen om att den fria rörligheten i EU är ett problem växer alltid fram då och då när det är intressant att skrämmas eller kräva regler och byråkrati som man vill, om det inte direkt handlar om främlingsfientlighet och ovilja från att se människor från andra länder i ditt eget land. I dag röstar vi om en resolution som ger den fria rörligheten sitt fulla stöd.
Själv är jag milt talat irriterad på dem som försöker göra ett problem av något som inte är ett problem utan som har visat sig vara en tillgång på flera olika sätt. Den fria rörligheten öppnar upp för medborgarna och gör det gränslösa Europa till något mycket konkret. För svenskar, inte minst för unga svenskar, har det inneburit en enorm tillgång vare sig det har gällt i England, Danmark eller Norge eller en lång rad andra länder.
För Sverige har lettiska byggnadsarbetare och polska läkare varit en tillgång som bidragit till vår ekonomi och till vår välfärd.
Men likväl byggs skrönor, rykten, kvällstidningsrubriker, föreställningar upp baserade på fördomar och vilja att utnyttja människors rädsla. En tid var man i Frankrike livrädd för polska rörmokare trots att detta land då och nu behöver rörmokare från andra länder. Och Frankrikes problem beror inte på någon fransk rörmokares arbete utan på en den franske presidentens oförmåga att reformera landet.
Storbritanniens problem, och premiärminister Camerons, beror inte på rumäner eller bulgarer som kommer för att arbeta utan på ett gigantiskt underskott som Brown och Blair lämnade bakom sig, och ett decennium av bristande reformer.
Och för Sveriges del har vi vare sig översvämmats av sociala turister, som Socialdemokraterna hävdade, eller av underbetalda löntagare i människohandel som Marita Ulvskog finkänsligt varnade för 2009.
Till alla dem som vill fördjupa sig i hur den fria rörligheten har fungerat för Sveriges del, och med utblick mot andra länder, kan följande vara en bra läsning.
Immigration to Sweden from the New EU Member States, skriven av Christer Gerdes and Eskil Wadensjö.
Inte minst vore det bra om de som sysslat med skrämselpropaganda studerar hur det blev i verkligheten.