En valrörelse som går mot sitt slut. Själv är jag på väg till Skövde och Mariestad efter en tidig morgon på Brommaplan. Idag har jag presenterat en agenda för ett nytt Europa som finns här intill.Valrörelsen har visat skillnader men också på en grälsjuk socialdemokrati som gärna talar illa om andras syften och strävanden.
Men när man är ivrig att tala illa om andra för sakens skull, bara för att de är politiska motståndare, måste man komma ihåg vem man har i sitt eget lag. Henrik Brors visar i DN på hur man i denna iver gör gemensam sak med en korruptionspräglad regering i kampen för att svärta ner en person som gått i täten för att bekämpa korruption i Rumänien. Jag noterar med viss trötthet att de svenska socialdemokraterna ville ha även mig med på listan över de värsta. Och jag undrar vad det är för politisk syn på andra som leder till att man agerar så. Det leder till slut att ord förlorar sin mening.
Och på samma bana är Marita Ulvskogs tal om människohandel när hon menar löntagare som får lön inom svenska kollektivavtal, bara för att de är utlänningar. Därmed skyler hon över vad verklig människohandel är. Det hjälper inte unga flickor som systematiskt utnyttjas till prostitution att begreppet människohandel förlorar sin mening.
Kanske är det så att ett gammalt klasskampsklimat gör att Marita Ulvskog anser att blott socialdemokratiskt maktinnehav är legitimt och att andra uppfattningar inte är riktigt rumsrena utan ondskefulla. Ja, då drivs man till ett politiskt språkbruk där korruptionens fiender anklagas för att vara folkets fiender.
Mona Sahlin och Marita Ulvskog vill göra det bästa för sitt land och verkar för sina idéer. Men de borde ibland tänka på att poängen med demokratin är att vi inte är fiender för att vi har olika uppfattningar utan att vi är just de skilda politiska alternativ som ger väljarna förmånen att kunna välja.