Samtalen mellan Grekland och eurokretsen fortsätter och fortsätter. Ständigt nya samtal och nya möten signalerar hur svårt det är att komma överens och hur svårt det är för den grekiska regeringen att man inte får andra att betala ens skulder och samtidigt finansiera en ökad överkonsumtion. Den spenderpolitik som vänsterregeringen i Aten har återinfört i Grekland har brutit en ekonomisk uppgång med ökad sysselsättning och tillväxt till ett nytt fall, både vad gäller ekonomi, offentliga finanser, sysselsättning och förtroende. Det är en politik som sänker landet och som ingen annan har någon anledning att vilja finansiera.
Grekland hör hemma i EU och bör vara med i euron, för sin egen skull men också för stabiliteten i euroområdet. Men det finns ett pris för detta och det handlar om när en ansvarslös vänsterpolitik skadar Grekland och Europa mer än vad förståelsen för landet stabiliserar utvecklingen.
Vänsterregeringen sitter fast i sina ansvarslösa löften och drivs därför fram med fortsatt ansvarslös politik. Det är först när man inser att konsekvenserna av det man lovat är värre än de förhoppningar man skapade som det kan finnas en insikt att komma överens med långivarna. Frågan om att finansiera ansvarslös grekisk politik ligger nämligen inte i det grekiska parlamentet utan i alla de andra ländernas demokratiska församlingar.
Vänstern måste för att inte rasera grekisk ekonomi och välfärd inse att det kaos som nu växer fram är resultatet av vänsterns politik, ingen annans. Det borde inte minst Jonas Sjöstedt kommunicera till Syrizas ledning. Annars gör han mot bakgrund av sitt tidigare stöd sig själv till moraliskt ansvarig för det som nu är på väg att ske.