När detta skrives får vi än en gång en påminnelse om enskilda människors betydelse för politik och för en nations förmåga att utvecklas och förändras.
Om det är så, vilket mycket tyvärr tyder på nu, att den stroke som Sharon drabbats av, kommer göra det omöjligt för honom att agera som premiärminister och att kandidera i valen till Knesset är det ett bakslag för dem som hoppats på en fredsprocess där Israel har styrkan att göra eftergifter som ger inte bara säkerhet utan också fred.
De som nu glädjer sig åt hans vacklande hälsa är dem som hellre vill hindra och försvåra en utveckling där palestinier och israeler kan leva i fred. Sharon har haft både kraften och trovärdigheten att han kan kompromissa om både land och politik utan att kompromissa om Israels säkerhet eller existens. Om han inte längre finns med i israelisk politik blir det ingen förnyelse av den israeliska politiken samtidigt som det kommer att dröja innan fredsprocessen kan ta ny fart.