Det är en intressant scenförändring som inträffat när frågorna om SAAB mer handlar om varför staten ska gripa in än varför staten inte griper in. Det är bara socialdemokraterna och vänstern som sitter kvar i den gamla föreställningen att staten kan göra det ingen annan kan göra.
Under 15 år har SAAB gått med förlust. Under denna tid har man varit del i en av världens största bilkoncerner och fått över 20 miljarder i förlusttäckning. Det finns inget i det som socialdemokrater nu säger som innebär något nytt som skulle kunna leda till att volymen sålda bilar ökar från under 100 000 till 150 000 i ett normalläge. Det innebär att socialdemokraternas stödmiljarder skulle ta pengar från omställningsmiljarder och framtidsmiljarder. Det är inte mer ansvarstagande, det är mindre ansvar utan att man har den minsta ide vad pengarna ska användas till, förutom att Mona Sahlin ska granska SAAB:s affärsplan. Det blir det inte fler bilar sålda av. Däremot mindre utrymme för att ur dagens verksamhet utveckla något annat.