[BILD1]En gång för länge sedan, närmare bestämt 1975, utropade Sveriges Radios korrespondent från Madrid att nu hade Europas sista diktatur fallit. Det säger något både om andan inom det svenska radiomonopolet och om tidsandan som överhuvudtaget tillät det sägas samtidigt som halva Europa stod under kommunismens förtryck. I går, mer än 30 år senare, tilldelades Alexander Milenkevitj Europaparlamentets Sacharovpris. Det är ett i högsta grad rättvist beslut. Milenkevitj symboliserar motstånd och demokrati mot den vitryska brutala diktaturen. Priset till honom innebär också ett stöd för honom och hans rörelse för demokrati och inte minst ett skydd för honom. En internationellt uppmärksammad person är något svårare att göra sig av med även om vi från nyliga händelser i Ryssland vet att det kan ske ändå.
Vid några tillfällen har jag träffat Milenkevitj och frågat honom vad han anser att demokratiska länder bör göra för att stödja demokratin i Vitryssland. Hans svar handlar om vikten av internationell uppmärksamhet, att diktaturens hantlangare ska behandlas som detta och att fria länder ska göra allt vad de kan för att bidra med fri information och så många kontaktvägar som möjligt in i Vitryssland, allt ifrån radiosändningar till studiestipendier och internationella manifestationer och fördömanden av de personer som sviker demokratin. Priset till honom är ett bra led i det arbetet. Än finns Europas sista diktatur framför ögonen på oss som en rest från Sovjettiden. Det var en tid som aldrig ledde till särskilt mycket rapportering från radio och TV i Sverige som levde i föreställningen att den sista diktaturen var i Spanien. Det finns skäl att rätta till detta historiska misstag, inte minst i år när public service verksamheten jubilerar.