Så påverkar Kina och Ryssland svenska medier

Publicerat av Staben den

Kina och Ryssland satsar stora resurser för att påverka den västerländska journalistiken som en del av sin politiska krigföring. Vi ser nu effekterna för svenska mediekonsumenter, något som i slutändan drabbar svensk demokrati och säkerhet.

För en tid sedan lyckades till exempel nyhetsbyrån TT inte beskriva vad som hände när Ryssland olagligt annekterade Krim från Ukraina. Istället framställdes händelseutvecklingen som något som organiserades underifrån snarare än den militära ockupation som skedde tillsammans med en olaglig och riggad folkomröstning. TT skickade senare en rättelse, men rättelser når i regel betydligt färre nyhetskonsumenter än den första felaktigheten.

Problemet är inte isolerat till Sverige – samma vecka gjorde Norska telegrambyrån ett liknande fel. Det här berättade TV2-korrespondenten Øystein Bogen om på ett seminarium hos tankesmedjan Frivärld i samband med att vi lanserade hans rapport CCTV – a Trojan Horse in International News Dissemination.

Bogen har gått igenom videomaterial från nyhetsbyråerna AP och Reuters, som träffat avtal med kinesiska statsägda CCTV. Avtalet går ut på att nyhetsbyråerna får betalt för att distribuera material från Kina. I Bogens genomgång visade det sig att närmare 40 procent av videomaterialet en enskild dag kunde komma från CCTV. Bland inslagen fanns inte bara oskyldigt söta pandor utan också ren desinformation om Covid-19 – som att viruset skulle ha producerats av amerikansk militär – tillsammans med den kinesiska statens propaganda om kommunistpartiets 100-årsjubileum.

Nyhetstjänsten Omni har rubriker om att Ryssland kan invadera Ukraina, som om Ryssland inte redan gjort det för sju år sedan.

Den nyzeeländska professor Ann-Marie Brady, en av världens ledande experter på kinesisk påverkan, konstaterade med anledning av Bogens rapport att nyzeeländsk tv behöver ta till sig av budskapet. En nyhet om att en tribunal i London fastslagit att det pågår ett folkmord av uigurer i Xinjiangprovinsen lös med sin frånvaro i just den dagens nyhetssändning, samtidigt som publiken fick se kommunistpropaganda från CCTV om kinesiska taikonauter.

Medan Kina har tagit sig in i infrastrukturen för det journalistiska blodomloppet är det ryska ekosystemet för propaganda och desinformation framgångsrikt i sin påverkan av journalistikens världsbild. TT:s problem med faktarutor om Krim går flera år tillbaka.

Ett annat exempel på problematisk verklighetsbeskrivning var i januari 2019 när TT pratade om ryska spaningsplan men svenska spionplan. Dessutom rapporterar TT återkommande om ryska källor som RT som om de vore BBC eller NRK. Man missar att nämna för läsaren att det rör sig om rysk statspropaganda.

Rysslands politiska krav normaliseras också av stora dagstidningar. Svenska Dagbladet publicerade nyligen (12/12) en karta med buffertzoner och en artikel som utgick från Rysslands krav på ändrade spelregler i Europa som norm, snarare än den fördragsbundna europeiska säkerhetsordningen. Samtidigt har nyhetstjänsten Omni rubriker om att Ryssland kan invadera Ukraina, som om Ryssland inte redan gjort det för sju år sedan.

Tillsammans utgör dessa missvisande verklighetsbeskrivningar ett hot mot vår förståelse och handlingskraft att kunna hantera allvarliga säkerhetsproblem. Det är hög tid för svensk journalistik att rusta sig kunskapsmässigt för att inte bli utnyttjade av auktoritära stater.