Antingen vet inte Stefan Löfven vad han talar om eller så vilseleder han medvetet när han säger att han tog över en ekonomi med stora underskott. Löfven undergräver förtroendet för den budgetordning som Sverige gått i täten för och som har blivit en gemensam europeisk angelägenhet, skriver Gunnar Hökmark (M).
Den svenska ekonomin gick igenom den ekonomiska krisen på ett unikt framgångsrikt sätt. Som rapportör i Europaparlamentet för den ekonomiska politikens upp- följning och nu för de landspecifika rekommendationerna inom eurozonen ser jag tydligt hur Sverige skiljer ut sig, hur andra länder har misslyckats och hur farligt det är med en felaktig politik för att möta hög- och lågkonjunktur. Därför är det allvarligt när Stefan Löfven i partidogmatisk anda gång på gång väljer att påstå att han övertog en misskött ekonomi med stora underskott.
Det är fundamentalt fel och antingen vet inte Stefan Löfven vad han talar om eller så vilseleder han medvetet svenska folket.
I lågkonjunktur ska medlemsländerna möta problemen genom underskott och i högkonjunktur ska man bygga upp överskott som gör underskotten möjliga utan att de riskerar den långsiktiga stabiliteten i de offent- liga finanserna. Underskotten ska inte vara större än 3 procent och skuldsättningen som byggs upp genom underskott ska inte vara högre än 60 procent. Det är i grunden samma utgångspunkter som under 1990-talet formade den svenska budgetlagstiftningen. Över konjunkturcykeln ska balans råda, antingen som tidigare med ett strukturellt överskott på 1 procent eller med det lägre krav som gäller från 2019.
Sverige är inte med i euron men däremot i det monetära samarbetet. Under hela den ekonomiska krisen har Sverige däremot tillhört de få som uppfyller eurozonens krav.
När Socialdemokraterna tvingades lämna regeringsmakten 2006 var Sveriges skuldbörda enligt Eurostat 43,6 procent av BNP. Tio år senare, efter den svåraste ekonomiska krisen i modern tid, var den 41,6 procent. För att vara tydlig till Stefan Löfven: lägre. Samtidigt hade vi Europas högsta sysselsättning.
I jämförbara länder som Österrike hade skuldbördan under samma period stigit från 67,3 procent till 84,6 procent, i Nederländerna från 44,8 procent till 62,3 procent och i två större länder som Frankrike från 64,4 procent till 96,0 procent och i Storbritannien från 41 procent till 89,3 procent.
I genomsnitt för hela EU steg skuldbördan från 60,1 procent till 83,5 procent. Sverige var det enda landet förutom Malta i EU som under denna kritiska period inte hade en växande skuldbörda.
Det är okunnigt, oseriöst och ansvarslöst att hävda att det unika resultatet med en lägre skuldbörda är ett uttryck för en misskött ekonomi i en tid då de flesta andra har förlorat kontrollen över sina skulder och kraftigt ökat sin skuldsättning.
Sverige har på samma sätt skilt ut sig från andra länder när det gäller budgetunderskotten. De har hela tiden varit inom ramen för de regler som gäller inom det monetära samarbetet och följt den inriktning som ska gälla under en lågkonjunktur. Enligt Eurostat var Sveriges budgetunderskott (nettoupplåningen i förhållande till den offentliga sektorn ) minus 1,6 procent vid tiden för att Socialdemokraterna tillträdde och 0,0 i slutet av 2015 vid tiden för att den sista alliansbudgeten upphört att gälla och 0,9 procent, alltså ett överskott, i slutet av 2016 då alliansbudgeten präglade den fortsatta ekonomins utveckling.
Det vill säga, Stefan Löfven: du ärv- de en budget i balans som efter lågkonjunkturens ordnade underskott övergick i högkonjunkturens överskott. Precis som är förutsett i den svenska budgetlagstiftningen och precis som kraven är utformade i EU.
När Löfven säger att det var underskott han ärvde är det siffermässigt fel men det är framför allt tankemässigt fel eftersom det bör vara underskott i en lågkonjunktur som den som föregick regeringen Löfven.
Det är endast om Löfven menar att man borde ha haft överskott i lågkonjunkturen som det finns någon rimlig logik bakom hans påståenden om en vanskött ekonomi. Det skulle innebära att han anser att länder skulle ha stramat åt i lågkonjunkturen. Men det står i motsats till vad han själv, Socialdemokraterna och socialistiska regeringar i hela Europa har hävdat, nämligen att man i själva verket borde ha haft ännu större underskott för att den vägen stimulera ekonomin.
Det är vad Socialdemokraterna i Europaparlamentet fortfarande hävdar och det är vad den socialistiska regeringen i Frankrike insisterade på under François Hollande, liksom de socialistiska regeringarna i Spanien och Portugal och Storbritannien agerade för under krisen. Resultaten blev okontrollerade underskott, en snabbt växande skuldbörda och djupa samhällsproblem med tvång att brutalspara när pengarna och förtroendet tagit slut. Detta var också vad Socialdemokraterna i Sverige krävde 2009 när krisen var som djupast.
Det allvarliga är att lika fel som Löfven har om lågkonjunkturens logik vad gäller underskott har han om högkonjunkturens krav på överskott. Just nu spenderar han, pådriven av sina egna och av ett ansvarslöst populistiskt Vänsterparti, bort de överskott som man ska vara varsam med i högkonjunkturen.
Konjunkturinstitutet har pekat på att det är ofinansierade utgiftshöjningar och Sverige kommer att få lida av detta nästa lågkonjunktur. Då riskerar underskotten att bli okontrollerade med misskötta finanser som konsekvens.
Om han inte vet vad han talar om när det gäller budgetregler och underskott är det allvarligt. Om han medvetet missleder är det än värre, för det är Sveriges välstånd han spelar med.