Hoppa till innehåll

S underminerar den svenska modellen – slutreplik DN

I min artikel (DN Debatt 18/3) skrev jag att socialdemokraterna i Europaparlamentet och i Sverige agerar för en maktöverföring från Sverige till EU när det gäller arbetsmarknads- och välfärdsfrågor.

Det gäller hur socialdemokraterna i Europaparlamentet har röstat för krav på bindande lagstiftning inom dessa områden. Det gäller också hur Stefan Löfven genom inbjudan till ett toppmöte i Göteborg för en social pelare i EU startar en politisk process som leder till europeiskt beslutsfattande i dessa frågor. Det underminerar den svenska modellen.

När arbetsmarknadsfrågor och våra sociala försäkringssystem utsätts för kompromisser på europeisk nivå undergräver man den svenska riksdagen och våra möjligheter att själva utforma arbetsmarknad och social trygghet utifrån våra förutsättningar, traditioner och prioriteringar.

I sin replik gör Marita Ulvskog och Ann Linde allt för att undvika den fråga det handlar om. För det första hävdar de att jag inte bryr mig om social välfärd, för det andra så är det andra än dem som styr i EU, för det tredje menar de att det inte alls är regeringens eller socialdemokratins politik att EU ska bestämma i dessa frågor och för det fjärde, till sist, säger de att det ändå vore bra om man på EU-nivå kunde ”finna lösningar som till exempel kan göra steget mellan utbildning och arbetsmarknad enklare, förenkla för föräldrar att förena arbete med familjeliv, och öka kvinnors inträde på arbetsmarknaden.”

Det är precis vad jag pekade på. Socialdemokraterna har också i parlamentet, upprepade gånger, röstat för krav på bindande lagstiftning när det gäller arbetsmarknad, familjepolitik och sociala försäkringsfrågor.

Det är förvisso viktigt att utveckla välfärden inom alla dessa områden och finna lösningar på problem. Frågan är bara om det ska göras på EU-nivå eller som i dag på nationell nivå. Görs det på EU-nivå formas vardagens välfärd genom europeiska kompromisser som ingen blir nöjd med. Det leder till politiska och nationella motsättningar eftersom alla Europas länder har skilda prioriteringar och traditioner och inte minst olika ekonomiska förutsättningar.

Socialdemokraterna har till exempel länge stött införandet av en europeisk lagstiftning om ”mammaledighet” vilket skulle tvinga fram förändringar i den svenska föräldraförsäkringen.

Välfärden och våra arbetsmarknader är specifika för varje medlemsland och blir stabilast och tryggast om de utformas utifrån medborgarnas önskemål så nära dem som möjligt. Inte centralt i Bryssel. Det är bra att Linde och Ulvskog håller med mig om detta och det är illa att de ändå i socialdemokratisk iver är på väg att göra det. Allra värst är att de tror sig slå vakt om svensk välfärd genom att låta den underordnas europeisk lagstiftning.