Socialdemokraterna säger att de går till Europaval för att stå upp för demokratin och bekämpa extremismen. Det är självfallet bra, även om det i sin tur kräver en politik som innebär att extremister besegras. Än viktigare är att de som vill bekämpa demokratins hot inte ser dem som allierade. Demokrati, rättsstat och frihet kan aldrig värnas i samverkan med det öppna samhällets fiender.
Socialdemokraternas första namn Heléne Fritzon säger sig vilja forma allianser i Europaparlamentet, inte med EPP som är den största partigruppen med de ledande demokratiska partierna i Europa, utan med liberaler och gröna. Det är i sig ett uttryck för att hon är vilsen i förutsättningarna för att bygga allianser och få majoritet. Men när hon ställs inför frågan om det inte räcker – och det gör det inte – säger hon att hon ska samverka med, som det heter, Malin Björks vänsterpartier.
Vad hon menar är de partier som sitter i samma partigrupp som det svenska Vänsterpartiet. Redan i valet att samverka med Vänsterpartiet framför EPP och moderater kan man känna att det brister i förmågan att värna demokratins gränser. Det svenska Vänsterpartiet har in i modern tid hyllat diktaturer och vill upphäva privat ägande, vilket är ett steg mot ett totalitärt samhälle.
I Vänsterpartiets grupp i Europaparlamentet finns partier som är de direkta arvtagarna till Europas kommunistiska diktaturer. En gång i tiden skickade de svenska vänsterpartisterna hyllningstelegram på diktaturernas årsdagar, något som upphörde först när adressaten upphörde. Sedan dess har Vänsterpartiet sagt att man har omprövat allt, men nu samarbetar man med dem. Och jämfört med dessa partier är det svenska Vänsterpartiet en rosa fläkt.
Här finns företrädare för den gamla östtyska diktaturen. Gabrielle Zimmer, som är ordförande, gick med i det östtyska kommunistpartiet 1981 när förtrycket, brutaliteten, angiveriet, spioneriet mot Sverige och skjutningarna av de som ville fly eller stå upp för demokratin var som intensivast.
Här finns det tjeckiska kommunistpartiet med de quislingar som förnekar att Tjeckoslovakien invaderades av Sovjetunionen 1968. Det var bara en ordningsfråga som det handlade om, och som de säger, det var ukrainska trupper. De franska, spanska och portugisiska kommunistpartierna stod under direkt kontroll från Moskva och har aldrig omprövat sin renlärighet.
När det är tal om sanktioner mot Ryssland för den illegala ockupationen av Krim är dessa partier som rödgardister i givakt för Moskva. Det är med dessa som Fritzon i kampen mot populism och extremism ska samverka, för att undvika samarbete med EPP. Tala om att inte kunna välja.
Lars Ohly kunde en gång inte välja mellan USA och Kuba. Mélenchon, vars grupp återfinns bland Björks vänner, hade i det franska presidentvalet svårt att välja mellan Le Pen och Macron. Trots att Sara Skyttedal klargjorde att Orbán bör uteslutas ur EPP och stöder artikel 7-förfarandet mot Ungern fick hon kritik för att hon samtidigt kritiserade både Orbán och Macron, som att hon inte kunde välja. Men för Fritzon är problemet inte att hon inte kan välja, utan att hon väljer.
Hon väljer demokratins fiender och förtryckets krafter hellre än att samarbeta med EPP. Ett sådant förstanamn bör Socialdemokraterna inte ha om man menar allvar med att i Europaparlamentet stå upp för demokrati och rättsstat, mot populism och extremism. Byt ut ert förstanamn mot någon som kan skilja mellan diktaturens kreatur och demokratins meningsmotståndare. Liberalerna har visat att det inte är för sent.