De mycket tuffa påtryckningar som Ryssland ägnar sig åt mot sina grannar påverkar det säkerhetspolitiska mönstret och länders demokratiska utveckling. När Armenien i går, efter ryska påtryckningar och hot vid ett möte mellan Armeniens president och Putin, lovade att gå med i Rysslands tullunion, innebär det att landet väljer en väg som går bort från demokrati och rättsstat. Istället för fortsatt integration med Europa drivs nu Armenien in i ett allt djupare beroende till Moskva.
Det handlar om ryska trupper som redan finns i landet, det handlar om landets säkerhet och olösta konflikter med Azerbadjan och det handlar om en framgång för de mörka krafter som styr Ryssland och som har ett betydande inflytande i Armenien.
För demokrati och rättsstat är detta ett bakslag som ska ses mot att Ryssland redan har tillskansat sig en betydande roll i Georgien, hotar Ukraina på samma sätt som Armenien och använder sig av påtryckningar i olika former mot sitt grannskap. Ryssland gör inte detta för att stärka demokrati eller fred utan för att stärka makten över sitt grannskap.
Det understryker behovet av en snabb utveckling av det Östra Partnerskap som Armenien nu i praktiken lämnat och som Vitryssland genom sitt förakt för demokratin också i praktiken ställt sig vid sidan om.