Fortsatt visar den ryska regimen hur den egna utrikespolitiken mer verkar ägnad åt att skapa fiender och främlingskap än att värna egna intressen och det internationella samfundets regelverk. När den syriske diktatorn nu av allt att döma lämnat Damaskus, är det ett uttryck för att klockan tickar även för denna regim. Men det ryska fortsatta stödet till regimen avslöjar också regimen Putin. I det skede det nu handlar om bidrar man inte till att hantera den situation som kommer att uppstå när regimen al-Assad har fallit, med de risker som det innebär när det gäller spridning av kemiska vapen och avancerad krigsmateriel.
Ryssland är inte en god partner. Ryssland är en opålitlig och farlig aktör i den internationella politiken. Genom sitt agerande undergräver man ett ansvarsfullt internationellt samarbete på ett sätt som kan leda till ökad instabilitet och fler hot inte bara i Mellersta Östern.
Det är förvånande hur lite svensk debatt handlar om den granne som på många olika sätt är avgörande för säkerheten i vår del av världen. Det är som om alldeles för många sitter fast i det kalla krigets perspektiv för att kunna inse att en ny tid ger nya möjligheter även för regimer där demokratin är ett problem och ett hot.