Torsdagen den 14 december röstade Europaparlamentet om skattepolitik och beskattningsrätt för EU. Det svenska Miljöpartiet och Socialdemokraternas Jens Nilsson och Olle Ludvigsson röstade för dessa förslag, som om de blir verklighet kommer att flytta mer makt från Sveriges riksdag till Bryssel. De går därmed emot den egna regeringen och finansminister Magdalena Anderssons (S) förvissningar om att EU inte ska bestämma om skattefrågor.
Regeringen har åtminstone i retoriken hållit fast vid att gemensam lagstiftning om skatter liksom socialpolitik inte är aktuellt, även om man i just socialpolitiken har tillåtit en sådan utveckling med initiativet om det sociala EU-toppmötet. Men regeringens partikamrater i Europaparlamentet har gång på gång röstat för förslag om att skattepolitik och välfärdspolitik ska föras upp på EU-nivå.
I dag har EU begränsad kompetens i skattefrågor och det är i medlemsländerna som skattepolitiken utformas. Då utifrån våra ekonomiska förutsättningar, värderingar och prioriteringar om vad den gemensamma välfärden ska finansiera. Skattepolitiken är i grunden en fråga för varje land och Europa blir inte starkare av att medlemsländerna ska börja kompromissa om skatter på EU-nivå.
Miljöpartiet och Socialdemokraternas Olle Ludvigsson och Jens Nilsson röstade i Europaparlamentet för den rapport som vill ändra kravet på enhällighet om skattepolitiken. Det skulle innebära att Sverige kan bli överkörda av andra EU-länder i utformandet av vår skattepolitik och att vi förlorar vår vetorätt. Man röstade också för ett krav på EU-kommissionen om att ta sig runt nuvarande regler för enhällighet mellan medlemsstaterna om skattefrågor med förevändningar om snedvridning på den inre marknaden.
I samma omröstning röstade Miljöpartiet, Ludvigsson och Nilsson för en miniminivå av skattesatser i Europa, något som borde vara upp till varje land. Och Miljöpartiet röstade för det extrema förslaget om att Europas skattebetalare ska konfiskeras av sina pengar och ägodelar om de inte kan bevisa att de har betalat skatt.
Det är oroväckande och oseriöst att regeringens partier för en politik i Stockholm och en annan i Bryssel och Strasbourg. Regeringen måste markera ännu hårdare mot en utveckling där vi i Europa börjar kompromissa om skattefrågor i stället för att lösa de problem vi har gemensamt. Likaså bör man sätta ner foten i socialpolitiken efter att Löfven nu har öppnat för en utveckling att EU ska börja kompromissa i välfärdsfrågor under den sociala pelaren.
Europa har byggts stark genom våra olikheter som leder till den olika lagstiftningen vi ser mellan europeiska länder och genom vår förmåga att samarbeta inom områden där vi har gemensamma utmaningar. Att lägga skattefrågor på EU är inte bara farligt för Sverige utan det skulle ge den Europeiska unionen mindre kraft för de verkligt stora gemensamma frågorna.