Hoppa till innehåll

Röda fanor och befrielsens symboler

[BILD1]Runt omkring i världen paraderar reaktionens krafter under röda fanor denna dag. För medborgarna i de baltiska länderna, i Ryssland och i Central- och Östeuropa symboliserar de röda fanorna förtryck, fattigdom och förnedring. Det är inget vidare sällskap som den svenska socialdemokratin har. Det gäller även när man betraktar vilka som i övrigt marscherar i Sverige under röda fanor. Det är de gamla kommunisterna och de olika ytterlighetsgrupper som socialismen gav upphov till. Och ser man till hur det i dag demonstreras i Moskva, eller i Havanna är det lätt att förstå att reaktionens krafter ännu lever. De som ännu vill se den röda fanans diktatur har inte gett upp.

I Estland uppviglas just nu nationalistiska ryska grupper att demonstrera för att de symboler som var den sovjetiska maktens inte får röras och inte får flyttas med motivet att den sovjetiska maktens symboler också är den ryska befolkningens.

Det är struntprat eftersom man även i Ryssland har störtat de statyer som symboliserade förtrycket och förtryckarna. Och Leningrad och Stalingrad är städer omdöpta för att fly undan minnet av sovjettiden. Den sovjetiska diktaturen visade ingen respekt för några människoliv, vare sig ryska eller andras. Och den förtryckte allra mest ryska medborgares frihet. Den sovjetiska maktens symboler handlade aldrig om befrielse utan bara om ockupation och förtryck och de bör betraktas på samma sätt som Nazitysklands symboler, som en del av vår historia men också som en föraktlig del av den.

I Tallinn, liksom i alla andra huvudstäder bakom järnridån, paraderade militären för att markera förtrycket och partikadrarna för att visa vem som hade makten. Nu genomför ryska nationalistgrupperingar kravaller och demonstrationer samtidigt som den ryska regeringen ger sitt tysta stöd och ifrågasätter de estniska myndigheternas agerande på samma sätt som de ryska nationalisterna gör det.

Regeringen Putin har kommit en lång väg bort från den demokratiprocess som Jeltsin inledde och dess utrikespolitik måste förstås i det skenet. Det är en uppgift för hela EU att stå upp för Estland när man utsätts för påtryckningar. Och det är en uppgift för oss alla att komma ihåg att den sovjetiska maktens symboler var förtryckarnas symboler. Den röda fanan vilade över detta förtryck och tillhör i dag den mest malplacerade symbolen för politiska rörelser som vill verka för befrielse och frihet. Det är än viktigare att komma ihåg i en tid då den socialistiska reaktionens krafter åter börjar göra sig hörda.