En person som organiserat och lett självmordsbombningar är inte en omstridd person. Att tvinga eller övertala en människa att utplåna sitt eget liv för att med det utplåna så många andra som möjligt kan inte avfärdas som om det handlar om ett kontroversiellt agerande, en provokativ uppfattning, en lite väl radikal uppfattning. Det är inte att vara omstridd.
Det är att vara en person som har organiserat och lett terrordåd för att döda andra människor. Inte i ett krig utan i en terror mot ett civilt samhälle. Det må vara i ett land som många inom den svenska vänstern hatar eller ogillar, konstigt nog eftersom det är det enda demokratiska och öppna samhället i sitt grannskap. Men det är likväl att medvetet mörda människor för att utöva terror. Det är en terror av samma slag som vi ser riktas mot människor i Syrien, Irak eller för den delen i den Palestinska myndighetens område eller på Gazaremsan. Och som vi sett i Paris, Nice, London och stad efter stad.
Det är något väldigt underligt när det bara några veckor efter terrordådet på Drottninggatan sker en relativisering av den som organiserar terror och självmordsbombande till att vara en person som bara kallas ”omstridd”. Det är i det här fallet en person som organiserat mördandet av civila på gator och torg i Israel. Som har övertalat, forcerat och tvingat unga palestinier att genom självmord bomba sönder sig själva och andra människors liv för att själv i trygghet beskåda resultatet.
Det är som om någon skulle hävda att Rakhmat Akilov som körde lastbilen i terrordådet på Drottninggatan var en omstridd person. Eller att hans handling var omstridd. Eller att de som kanske gav honom i uppdrag att mörda genom att krossa oskyldiga människor med en lastbil i full fart på en gågata är omstridda och lite kontroversiella personer.
Att kalla personer som dessa för ”omstridda” är som att relativisera dödandet. Det är att relativisera terrorn mot människor och att låta ansvaret vara beroende av vem man dödar. Om man dödar israeler är man omstridd. Om man dödar människor på en gata i Europa är man däremot terrorist.
Det finns en grundläggande moralisk brist i synen på den terror och det hot om utplåning som ständigt möter Israel. Det är som att skulden läggs på dem som dödas, på israelerna och inte på dem som mördar. Och det är ju just den frågan som företrädare för den israeliska staten har fått i svenska media. Är det inte ert eget fel? Och det var just detta som kommunalrådet i Malmö hävdade om antisemitismen, att judarna i Malmö hade sig själva att skylla om de inte tog avstånd från Israel. Alltid demokratin Israel. Ständigt uppslutningen bakom de regimer som odlar hatet och hotet.
Det är skamligt och det är allvarligt för det ligger något bakom den relativa toleransen mot förtryckarregimerna och den ständiga attacken mot den judiska demokratin. En bristande förmåga att se förtrycket som det är och respektera demokratin för vad den är. Att inse att människors liv är värda lika mycket, oavsett om man lever i arabregimens förtryck eller i den israeliska demokratins utsatthet för terror. Att förtrycket drabbar miljoner människor i arabvärlden är lika allvarligt som varje annat förtryck. Att terrorn drabbar judar i Israel är lika allvarligt om all annan terror.
Det är nämligen aldrig offrens fel att de mördas. Antisemitismen och hatet är inte judarnas ansvar. Att vara jude är inte att ha ansvaret för att man dödas av hatet mot judar. Det är mördarnas fel. De är inte omstridda. De är terrorister som mördar.