Sammanfattning
Det är det privata sparandet som är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Staten är olämplig som tillhandahållare av riskkapital då behovet av ekonomiska överväganden påverkas av politiska mål och syften. Inte minst har det under det senaste året varit uppenbart att man inom vänsterkoalitionens partier ser det statliga ägandet som en möjlighet att kompensera för näringspolitikens brister.
Både statsministern och andra företrädare har talat om det statliga ägandets ansvar utifrån regeringsmaktens perspektiv. Varhelst i världen statligt ägande har använts på det viset har det lett till kapitalförluster och felinvesteringar baserade på politiska löften i stället för de behov och krav som marknaden i form av konsumenter har och ställer. Statligt ägande leder lättare till kapitalförluster eftersom det utövas med andras pengar och med staten som säkerhet. Det faktum att skattebetalarna och pensionsspararna i form av att staten tar ansvaret för förluster leder till en konkurrenssnedvridning.
Sverige behöver mer av personligt ägande och personligt ansvar, inte anonymt och statligt ägaransvar. Detta gäller i allra högsta grad riskkapital som ju definitionsmässigt innebär ett risktagande. Tillgången på riskkapital skall säkras genom en skattepolitik som uppmuntrar till sparande och investeringar i Sverige. Bara under det senaste decenniet har Sverige på grund av en extrem kapitalbeskattning förlorat investeringar motsvarande 350 miljarder kronor i nettoutflöde samtidigt som det redovisade sparandet under samma period hade ett nettoutflöde motsvarande 500 miljarder kronor.
Den Sjätte AP-fonden, vars syfte ursprungligen just är att tillhandahålla riskkapital och inte att säkra pensionssystemets stabilitet, är därför en onödig aktör på riskkapitalmarknaden, som riskerar att bli snedvridande. Vi anser också att Sjätte AP-fondens riskprofil inte är förenlig med den uppgift som är ålagd buffertfonderna, av vilka Sjätte AP-fonden numera är en.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen beslutar att tillgångarna i Sjätte AP-fonden efter utbyte av börsnoterade aktier mot obligationer skall föras över till staten, varefter de onoterade aktierna placeras i ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet samt att detta riskkapitalbolag sedan privatiseras, varvid likviden kan överföras till kvarvarande fonder i buffertsystemet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Inledning
Det privata sparandet är grunden för näringslivets riskkapitalförsörjning. Det är genom förbättrade förutsättningar och villkor för företagande, arbete och sparande som en långsiktigt god riskkapitalförsörjning kan skapas i Sverige. Att en allt större del av den ekonomiska tillväxten tillfaller den offentliga sektorn i form av högre inkomster, främst skatteinkomster, vilket under en lång tid varit fallet i Sverige, är att gå i rakt motsatt riktning. Det är att långsiktigt dränera marknaden på privat riskvilligt kapital, och det drabbar i förlängningen tillväxten och sysselsättningen.
Det är inte statens uppgift att genom ett stort offentligt sparande tillhandahålla riskkapital. Tvärtom riskerar ett stort statligt inslag på riskkapitalmarknaden att skada densamma. Strikta ekonomiska överväganden kan ibland tvingas ge vika för politiska syften och önskemål. Staten är olämplig som ägare av riskkapitalbolag, även om bolaget styrs av en professionell styrelse och ledning.
Bakgrund
Sjätte fondstyrelsen tillkom 1996 i samband med att den s.k. avvecklingsstyrelsen efter löntagarfonderna, som då hade kvar värden för många hundra miljoner kronor, tillfördes ytterligare tio miljarder kronor från AP-fonden. Det syfte man uppgav var att öka tillgången på riskkapital för mindre, nystartade och onoterade företag. Någon skyldighet att inleverera medel till pensionssystemet föreskrevs inte i det skedet.
Även om Sjätte AP-fonden i dag är en av totalt fyra buffertfonder, och därmed ingår i AP-fondssystemet, ändrar inte på det faktum att fondens upplägg i grunden är felaktigt. Placeringar i små onoterade bolag är förenade med stor risk och låg likviditet och det är inte en uppgift att använda dagens och framtida pensionärers pengar till.
Sjätte AP-fondens verksamhet feltänkt och i strid med den tilldelade uppgiften
Uppdraget för Sjätte AP-fonden är att erbjuda små och medelstora svenska tillväxtföretag långsiktigt riskkapital. Det har emellertid visat sig att Sjätte AP-fonden i betydande utsträckning placerar i större noterade bolag. Fondens verksamhet är således i strid med den tilldelade uppgiften. Vid det senaste årsskiftet uppgick placeringarna i noterade bolag till 9,9 miljarder kronor, vilket motsvarar 56 procent av totala placeringstillgångar. Det är visserligen en nedgång från föregående år, men det beror till stor del på nedgången på börsen. Placeringar i onoterade bolag, som ska vara fondens huvudverksamhet, uppgår till omkring en tredjedel av placeringstillgångarna. Dessa placeringar värderas i allmänhet till anskaffningsvärdet, vilket innebär att värdet inte på samma sätt påverkats av den allmänna nedgången på aktiemarknaden. (Värdet på onoterade bolag revideras visserligen efterhand till följd av bl.a. ägarförändringar i bolagen).
Sjätte AP-fondens avsteg från den tilldelade uppgiften förklaras av att uppdraget var feltänkt från början. Erfarenheterna av statligt företagande och inte minst statlig riskkapitalverksamhet är inte goda.
Staten skall i en öppen marknadsekonomi inte äga företag. Verksamheten kan inte heller motiveras med att man tillför något unikt kunnande. Privata riskkapitalbolag är mycket aktiva inom detta marknadssegment, och det kan vara svårt för vad som kan liknas vid en offentlig myndighet i mångmiljardsklassen att utveckla den flexibilitet och snabbhet som krävs i branschen. Möjligheten för en sådan bjässe att med framgång placera i små, nystartade bolag i enlighet med det ursprungligen givna uppdraget är mycket begränsad.
Placeringar i nystartade bolag är också en riskfylld verksamhet, vilket inte är en lämplig profil för en buffertfond inom AP-fondssystemet. Även Sjätte AP-fondens generella risk är högre jämfört med övriga buffertfonder. Fondens portfölj har en risk, mätt med standardavvikelse, som är högre än motsvarande risk i jämförelseindex. De som i slutändan står för risktagandet är dagens och framtidens pensionärer.
Avveckla Sjätte AP-fonden
Sjätte AP-fondens tillgångar bör föras över till staten. För att undvika marknadsstörningar kan fondens innehav av börsnoterade aktier dessförinnan bytas mot obligationer. De onoterade aktierna förs över till ett riskkapitalbolag under Finansdepartementet, och privatiseras sedan snarast möjligt i huvudsak på samma sätt som en gång skedde med Atle och Bure, varvid likviden kan överföras till kvarvarande fonder i buffertsystemet.
Stockholm den 13 juni 2002
Gunnar Hökmark (m)
Lennart Hedquist (m) Anna Åkerhielm (m)
Gunnar Axén (m) Carl-Axel Johansson (m)
Catharina Hagen (m) Per Bill (m)
Carl Erik Hedlund (m) Margit Gennser (m)