Våra baltiska grannländer återvann sin frihet och Europas nationer kunde förenas i en utvidgad union med 28 medlemsstater som i dag är världens största ekonomi och marknad.
Frigörelsen och enandet gav en känsla av att Europa och EU hade outsinliga möjligheter att skapa fred och frihet och att inget problem stod bortom demokratins räckvidd att lösa. Denna övertro på EU skapar i dag en frustration som håller på att bli samarbetets främsta fiende. Vi underskattar nämligen fortfarande omfattningen och allvaret i de hot och utmaningar som växt fram i skydd av den nya världens framgångar.
Globaliseringen har inte bara skapat välstånd för miljarder människor utan också gjort dem delaktiga i den nya tidens globala ekonomi. Det kommer att bli en allt större utmaning för Europa att återvinna konkurrenskraft i en värd där miljarder människor tävlar med oss.
Det hot som utvecklingen i Ryssland utgör för europeisk fredsordning och säkerhet har underskattats och förträngts. Upprustningen, underminerandet av demokratin, hoten och provokationerna, den strategiska energipolitiken samt omfattande anfallsövningar. Den ryska upprustning underskattas fortfarande trots de insikter som kriget i Ukraina har gett.
Den extremistiska fundamentalismen har liksom de brutala förtryckarregimerna i Mellersta Östern konsekvent underskattats som hot mot både regional stabilitet och europeisk säkerhet. Den kommer ur fattigdomen och förtrycket där globalisering och frihet inte har nått fram.
Lägger vi till detta en växande flyktingvåg ser vi utmaningar som under lång tid kommer ställa vår del av världen inför växande humanitära och ekonomiska utmaningar.
Klimatfrågan är inte löst genom Parisavtalet, den är bara erkänd som ett globalt problem som alla har ett ansvar för att åtgärda. Den kommer att kräva mycket mer än signaturer.
Ingen av dessa utmaningar kan hanteras annat än genom gemensamt europeiskt agerande. Men det faktum att de inte kan lösas i Europa riskerar samtidigt skapa en förväntningarnas besvikelse mot det euroepiska samarbetet som försvagar EU. Under 2016 behövs en agenda som hanterar de problem vi möter, i stället för att tron på att EU kan lösa varje problem vi ställs inför.
• Vi måste hålla samman unionen. Storbritannien behövs som en politisk, ekonomisk och säkerhetspolitisk kraft i EU och det kräver nödvändiga kompromisser till förmån för hela Europa.
• Marknadsekonomiska reformer, fri handel och en digital utveckling som gör Europa ledande måste genomföras på nationell och gemensam nivå.
• Sanktionerna mot Ryssland måste fortsätta tills Putinregimen accepterar att internationell lag och internationella avtal måste respekteras som en bas för allt internationellt samarbete.
• Nato behöver bli fullständigt genom Sveriges och Finlands medlemskap. På det viset får våra nationer en gemensam säkerhet mot de hot vi möter men höjer också den gemensamma tröskeln mot provokationer och väpnade hot.
• Investerings- och frihandelsavtalet mellan EU och USA måste slutförhandlas. Det kommer att leda till en ny era av global fri handel men också till en manifestation av demokratins och frihetens geopolitik.
• Flyktingströmmarna måste mötas genom en fungerande gränskontroll över hela EU. Kontroll över gränserna är en förutsättning för asylhantering som bör ske i ankomstland.
• Daesh måste gemensamt bekämpas militärt i Syrien och Irak samtidigt som samarbetet mot terrorism fördjupas.
• Klimatfrågan måste hanteras genom europeisk energiunion som minskar beroendet till Ryssland.
EU och Europa har fortfarande outsinliga möjligheter om vi slutar underskatta och i stället inser omfattningen av de hot och utmaningar som möter oss. Vi kommer inte lyckas om förväntningen är att vi ska ha det lika lätt som under de senaste 25 åren men vi kan göra de kommande 25 åren lika lätta om vi nu gör vad Europa kan. Detta är beslut EU kan ta.
Gunnar Hökmark (M), delegationsledare i Europaparlamentet