Vi har i dag fått ett positivt besked från Europaparlamentets talman om det gemensamma svenska förslaget att namnge någon del av parlamentet eller sammanträdesrum efter Raoul Wallenberg. Något beslut är inte fattat men frågan ska utredas i en positiv anda för att leda till ett konkret förslag.
Det vore i så fall ett värdigt sätt att på europeisk nivå hedra en europeisk hjälte som inte kände några gränser i sin strävan att rädda människoliv. Något beslut är inte fattat och ska diskuteras av parlamentets presidium under våren. Förhoppningsvis kan vi få ett färdigt beslut under detta år som infaller 100 år efter Raoul Wallenbergs födelse.
Det är också en påminnelse om vikten av att upprätthålla vår modena historia och de erfarenheter som måste bilda grund för varje europeisk generation. Det gäller Nazitysklands grymheter och Sovjetunionens förakt för människovärdet. Järnridån kom att falla ner för de länder i östra Europa som efter andra världskriget föll under sovjetisk kontroll. Båda dessa epoker av förtryck är viktiga att förstå att de hur ofattbara i sin grymhet de var ändå tillhörde något som grep tag i normala människor.
En enskild människa kan göra skillnad. Förtrycket och brutaliteten kan ständigt återkomma och reducera människors värde. Vi ser det allt för nära oss om än i andra former. I Vitryssland totalitära regim, i korruptionens och rättslöshetens Ukraina och Ryssland, för att ta några av de mest uppenbara exemplen. De enskilda människor som har vågat att stå upp och som gör det idag är alltid värda att hedras samtidigt som vårt eget ansvar för att minnas, lära och förstå är fortsatt lika viktigt som någonsin.