Skräcken för Sverigedemokraterna gör dem mäktigare och större. Samtidigt förminskar den politikens centrum och demokratins förmåga att stå emot de krafter och åsikter som riskerar att underminera vårt samhälles mest grundläggande förutsättningar. Ivern att Sverigedemokraterna inte ska ha något inflytande i någon enda fråga har gjort dem till en dominerande aktör i den svenska politiken.
Decemberöverenskommelsen som syftade till att reducera riksdagens betydelse för att forma majoriteter, och minoriteter, fick det rakt motsatta resultatet. I dag står Sverigedemokraterna starkare, både vad gäller antal väljare och förmåga att påverka politik och regeringsbildning, förutom att i stort sett all debatt har dem som sin utgångspunkt istället för att det är verklighetens utmaningar och problem som påverkar politiken.
Skräcken för Sverigedemokraterna är svår att förstå. Deras uppfattningar är liksom Vänsterpartiet i strid med grundläggande värden som avgör det svenska samhällets förutsättningar. De tycker så illa om utlänningar att de anser att Sverige ska ställa sig utanför EU och säga nej till varje form av samarbete med Nato.
Deras tolkning av nationalism är att vi som individer ska underordna oss en kollektivistisk idé i motsättningar med andra istället för att stolthet och gemenskap ska göra oss som individer starka och fria att samarbeta med demokratier. De definieras främst av allt att de tycker illa om eller misstror människor från andra länder och dem som flytt från elände. Deras uppfattningar skulle om de fick genomslag i det svenska samhället skada Sverige och göra det svenska samhället sämre.
Men de är i en minoritet i alla dessa frågor. De kommer inte påverka oss moderater och borde ej heller kunna göra det med alliansens övriga partier. Men Liberalerna och Centern är rädda att en liten minoritet utanför regeringen, i den riksdag där de redan är invalda, ska kunna göra dem främlingsfientliga.
Samtidigt är de rädda för socialdemokraternas propaganda, som vill framställa det som att Sverige blir rasistiskt, antisemitiskt och främlingsfientligt med en allians som regerar. Det är både en oförskämdhet och en dumhet. Oförskämt eftersom det är alliansens partier som starkast och tydligast stått upp för den enskildes frihet och respekt. Dumt eftersom det bara finns ett parti i Sverige som under tystnad accepterat att en viktig del av dess organisation har hemfallit åt antisemitism och främlingsfientlighet.
Det är för övrigt samma parti som konsekvent undvikit att attackera och kritisera den antisemitism som hotar att förgöra Israel för att istället kritisera och attackera Israel för att man försvarar sig mot dem som med raketer, bomber, knivar och automatvapen vill döda judar för att de är judar. Socialdemokrater har inget att lära andra om värnet mot extrema idéer.
Det gäller inte minst eftersom man redan har omslutit Vänsterpartiet som vill upphäva ägande och göra Sverige till ett samhälle totalt styrt av staten. Man har gett efter för Vänsterpartiets dogmatiska motvilja mot vinstdrivande företag. Man har i budgetförhandlingar gett Vänsterpartiet, som delar Moskvas syn på Europas säkerhet, vetorätt mot höjda försvarsanslag samtidigt som man accepterat en utgiftspopulism som försvagar de offentliga finanserna inför kommande kriser och som gett oss en lägre tillväxt per capita än nästan alla andra EU-länder.
Tillsammans med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har Socialdemokraterna försvårat för utländska löntagare från EU att jobba i Sverige. Man behövde Sverigedemokraternas röster för att vinna över alliansen och lät deras främlingsfientlighet bli tungan på vågen.
Men så rädda är Liberalerna och Centerpartiet, inte bara för att drabbas av egen främlingsfientlighet utan också för att utsättas för Socialdemokraternas attacker, att man inte vågar regera med alliansen och passivt stöd från Sd. De är antingen rädda för att bli rasister eller de är rädda för att socialdemokraterna ska anklaga dem för att bli rasister. Därmed ger de Sverigedemokraterna ett dominerande inflytande över regeringsbildning och politik i Sverige. Ingen har gett Sd så mycket makt och inflytande som C och L. Inga har signalerat så mycken rädsla inför att påverkas av främlingsfientlighet som de.
De röstade bort en statsminister med hjälp av Sd. De gick till val med löftet att ersätta Löfven med Ulf Kristersson. De kampanjade för att Sverige ska få en politik formad av alliansen. De har under mandatperioden röstat tillsammans med Sd upprepade gånger. Men de vågar inte rösta för en statsminister och en regering som kan föra en sådan politik av rädsla för att de ska påverkas av Sd, de ser hellre att Sverige får en fortsättning på samma politik som har lett till stora samhällsproblem och passivitet inför stora hot mot vår säkerhet. De låter hellre de extrema uppfattningarna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet styra över regeringspolitiken än att alliansen sitter i förarsätet.
När jag får frågor från engelska, tyska, franska eller andra kolleger i Europaparlamentet och ska försöka förklara detta blir det omöjligt. På ett annat språk blir det än svårare än att förklara det på det svenska. De tror sig värna demokratin genom att motverka att den får gälla genom att majoriteter röstar för sin politik och minoriteter röstas ner.
De utvecklar nu en strategi som gör Sd större och mäktigare i tron att man begränsar deras inflytande genom att ogilla valresultatet och inte låta Sverigedemokraterna röstas ner när de är i minoritet och låta dem stödja majoriteten. De gör Sverige, sig själva och demokratin en otjänst och gör extremismen den största tjänst man kan göra, nämligen låta politikens centrum stå passivt och förvirrat inför våra stora utmaningar och hot. Skräcken för Sd har blivit till en skräck för att regera. Det ska inte uteslutas att deras väljare kommer kräva av dem att visa mod istället för rädsla.